Aftonbladet – 5 juni 1846, sida 3

öfver uttrycka sin obelåtenhet, icke såsom de ej tlgerna emottoge namnet Du i dess innerliga och tl verkliga bemärkelse; men då detta ord tillika erfl hällit en betydelse af öfverordnades språk till unil derlydande, funno de litet underligt att höra sig -I sålunda tituleras till och med af lakejer och res-Ibetjenter. Och man måste medge, att det utan 0 Itvifvel bör klinga besynnerligt, antag för en per-I son, som vid riksdag fört sine medborgares talan, .Jatt på en gästgifvaregård temligen vårdslöst nämI nas Du af hvarje livr-beklädd passagerare, som Ifrån håll till båll jagar fram ett par flämtande I I skjutshästar. Så behandlad af herremanna-klassen i allmänhet ; lutaf denna klass, med hvilken han egentligast och t närmast står i beröring — de lägre landstats-tjenIstemännen och äfven i viss mån presterskapet. Då Iman vet, på hvad sätt, för icke serdeles lång tid tillbaka länsmanna-korpsen rekryterades af f. d. betjenter hos landshöfdingen 8c., kan man lätt göra sig en föreställning om insigterna och emI betsmannabildningen hos detta slags folk. Då man Igranskar numerären af de katastrofer af balans och Juppenbaradt vingleri, som inträffat inom kronofogdekontoren, torde man kunna göra ett öfverslag öfver det mått af redbarhet och ära, hvarmed allImogen der blifvit behandlad. Då man vet, huru många län inom Sverige äro, med det höfligaste uttryck vi för ögonblicket kunna finna, slappt styrda från residenset (hvilket erkända förhållande länge påståtts skola framkalla en kraftåtgärd å Regeringens sida), torde man lätteligen kunna sluta sig till sjelfmyndigheten af det fogdeoch länsmansregemente, hvilket, under sådana förhållanden, icke dröjer att organisera sig, och vid hvars inträdande det är mera än lyckligt, om egennyttan icke parar sig med egenmägtigheten. I närvarande stund nästan mera, än någonsin, uppbär svenska allmogen hårda beskyllningar för olaglydighet. Men hvad är det, som först framkallat denna olaglydighet? Ej sällan embetsmännens egen. Förtryck ammar våld. Imedlertid ser man följderna, men vill icke gå tillbaka till orsakerna, utan räknar allmogen helt och hållet till last hvad den, minst taladt, har att dela med andra ). Afven presterskapet torde icke vara utan ali skuld i det anmärkta fenomenet. Sjelft har det, i sin mån, gjort om intet det vackra, patriarkaliska förhållande, som fordomtida förband själasörjaren och hans åhörare. TI stället för att vara en makt i folket, har det velat bli en makt i staten. Det har försakat en stark, religiös position, för att söka intaga en mera än oviss politisk. Allmogen har vid riksdagarne sett sitt presterskap i harnesk emot sig; ej underligt, om hjorden då börjat finna herdens åtgärder något uppoch nedvända och om äfven åt detta båll bonden börjat förskansa sig inom ett billigt misstroende. Gå vi härifrån öfver till det bemötande bonden i det förflutna fått erfara ef Styrelsen, till de åtgärder, hvarigenom denna öfyerhufvud sökt inverka på det fjerde ståndet, påträffar man ej heller i denna rigtning flera anledningar till belåtenhet, än i öfriga, ofvan omrörde afscenden. Lyfter man aldrig så litet slöjan af de annars föga mystifierade ledtrådar, som begagnades, för att föra detta stånd till de serskilda mål man önskade; blickar man dervid tillbaka serdeles på en rad af riksdagar näst efter införandet af vårt nya statsskick, måste man med biilig förundran blifva vittne till den ringa sjelfaktning, som uttalar sig i valet af de medel en Styrelse här ansåg sig tillständigt använda mot en representation. Var det, å ena sidan, svagt att ge vika för de lockelser, som uppdukades af talmän, sekreterare m. fl. emissarier, ver det å andra sidan lågt — ordet är hårdt, men sannt -att nedlåta sig till dylika medel för genomdrifvandet af sina planer. Hvad borde väl en bonde, hvars votum inter poculav blifvit bearbetadt i strid med hans bättre öfvertygelse, på nykter mage tänka om en Styrelse, som, genom sina utskickade, så landsfaderligt behandlade honom. Äfven bär skulle han säledes finna skäl till misstro — med fog kunde han börja frukta en fiendtlig, en förtryckande stämning hos allt i samhället, som fanns öfver honom. Men ändå har hos svenska allmogen, ehuru mera än en gång djupt förorättad, misshandlad och trampad i stoftet af herremanna-klassen, näppeligen hvälft sig tanken på en Nemesis, på en af dessa förfärliga vedergällningar, som genomgå historien, då, efter Bibelns uttryck, de ypperste varda de lägstes. Talar allmogen om herremanna-klassen, sker det oftast utan bitterhet, utan agg — en märkvärdig kontrast mot den illa hejdade vrede, hvarmed en viss fraktion och dess organer, för ej många månader tillbaka, utforo mot bondeståndet och sökte trycka dess värde i smutsen, Detta stånd nar mera än en gång, med ädet hofsamhet, försakat att upptsga de stridshandskar, som rikligen tillkastats detsamma. Den Regering, som ärligt och med förtroende gått ståndet till möte, hör det också svarat med ärlighet och förtroende, och ingripande, mot allmogens traditioner stridiga förändringar ha hos detsamma gått igenom utan traktering, utan orgier, endast i öfvertygelse om sakens rätt och billighet. Hos svenska allmogen ligger en djup känsla afl. rättvisa. Svårligen torde ett mera storartadt be-; vis kunna framdragas på denna sanning, än denj: enighet, hvarmed lika arfsoch giftorätten af bon-, deståndet godkändes. Med en utomordentlig fört kärlek hänger annars, som bekant är, allmogen fast I vid det gamla; den vårdar, som reliker, sina af fä-)1 dren ärfda plägseder och institutioner; den emot4 ö S 1 E r i ser med misstroende hvarje förändring derutinnan.; Med dess åsigter finnes dessutom införlifvad en bestämd böjelse för jordens arrondering och mot-l; vilja för dess splittring; — den bonde, som verkligen eger ett hemman, försummar sällan att på skuld bli egare till ett annat. Men ändå, ehuru : den föreslagna förändringen stod i öppnaste strid ); med dessa tvenne älsklingsider hos allmogen, ehuru den rubbande inverkade på uråldriga traditioner och i sin mån motarbetade den koncentration ) För omtrent nio år tillbaka framlade vi, i en tidningsartikel, som då väckte ett slags uppse3 Ar om Oc bars ER