Aftonbladet – 5 juni 1846, sida 3

Gammal miltltärläkare. RÄTTEGÄÅNGSOCH POLISSAKER. Ett uppträde på Källhagen år 1844. Denna händelse företer det ovanliga förhållandet, att en tvenne gånger för stöld straffad person, i sin ifver att förekomma ett förmodadt inbrott, öfverfaller den misstänkte och misshandlar honom så, att han deraf ljuter döden. Målet har förut varit i korthet refereradt i denna tidning; af de Kongl. Maj:ts pröfning nu underställda ransakningshandlingarna inhemtas sakens närmare omständigheter, på sätt som följer. Den 30 November 4844, kl. omkring 8 på aftonen, ankom förre arbetsfången Johan Fredrik Behrendts från Stockholm till Källhagen, der han hade varit i tjenst såsom dräng och ännu hade sitt hemvist. Behrerdts, eller som han också kallades, Bernts, var väl af starka drycker upphetsad, men likväl icke öfverlastad. Då han skulle gå in uti den, nära lanasvägen belägna värdshusbyggningen på Kälihogen, såg han en okänd karl stå lutad mot ett, närmare sjön beläget, obebodt hus. Bernts misstänkte, att karlen hade för afsigt att der verkställa inbrott. Han gick derföre fram till honom och frågade hvem han var. Den obekantes härpå iemnade svar uppfattade Bernts icke riktigt, hvarföre han ingick i värdshusbyggnaden och för den der boende traktören Lindström och dennes hustru omtalade sina misstankar mot-den okände. Lindström gick då åt köket, för att hemta ljus och lykta. Imedlertid lade Bernts ifrån sig ett från staden medfördt knyte, samt ömsade rock; hvarefter han, utan att vänta på Lindström, åter skyndade ut på gården, der han såg den fremmande stå på öfversta steget af den utanför huset befintiiga trappan, lutande ena axeln mot huset, så att han vände ryggen mot Bernts. Förnyande sin fråga om den obekantes namn och hemvist, och icke iakttagande hans svar, skuffade Bernts honom i ryggen, så att mannen, hvilken Bernts tyckte vara därycken, stapplade utför trappan, och föll framstupa på marken, som här var batäckt med groft grus, hvearibland likväl icke funnos några större stenar. Bernts förayade derpå åter sin fråga efter den obekantes namn. Denne sade sig då heta Severin och uppgick åter på trappan, hvarest han fattade Bernts vid bröstet. Bernts slog då honom med handen å huvudet, så att Severin ånyo nedföll utför trappan och föll framstupa på marken, men, rädd att af Soverin blifva öfvervunnen, sprang nu Bernts och hemtade en yxa från ett ute å gården stående bord, der han förut på dagen lagt densamma. (Så har Bernts sjelf först uppgifvit, men sedan erkännt, att han kanske redan, när han första gången utgick, medtog yxan.) Med yxan i högsta hugg och omfattande skaftet med begge. händerna, tillfogade han Severin, som ännu låg på marken, tre starka slag, af hvilka två träffade hufvudet och est sidan af kroppen. Under detta utkom traktören Lindström på gården och uppmanade då genast Bernts att upphöra med sina våldsambeter, samt fråntog honom yxan, Bernts, som var uti en serdeles uppretad sinnesstämning, utan att han egentligen kuude förklara hvarföre, sparkade Severin, då denne ville resa sig upp, i ansigtet. På fråga af Lindström uppgaf Severin sitt namn samt att han vore stalldräng hos traktör Lindbom vid Herssby å Lidingön. Han hade ingått på gården vid Källhagen, för att leta efter sin följeslagere, !rån hvilken han kort förut skiljt sig. Severin började klaga öfver smärta i bufvudet, hvarifrån blod rann i stor myckenhet. Bernts hjelpte då Severin att resa sig upp och ledde honom till en valtenpuss i grannskapet. Severin, som fruktade att Bernts skulle störta honom i vattnet, visade sig först motviliig att låta sig ditföras. Imedlertid lät ban det dock ske, samt Bernts med en trasa aftorka honom blodet, som länge fortfor att ymnigt rinna. Sedan blodflödet något stillats, bortgick Severin från Källhagen och framsläpade sig med stor ansträngning till Lidingöbro. Här saknade han sin förut innehafde plånbok med deruti förvarade Z rdr. Klockan omkring 9 på aftonen inträdde han uti ett nära bron beläget hus och anhöll, att der få illbringa natten. Här tillreddes då åt bonom en bädd på golfvet, der Severin, som tycktes något redig af blodförlusten, hvilade till påföljande morsonen, då han begaf sig till sitt hem, Här led han mycket af de svåra sår han erbållit, och tycktes Hijemt vara oredig. Imedlertid gick han uppe och Var till och med inställd till förhör inför tongl. poliskammaren. Slutligen blef han dock Jädsakad intsga sängen och afled natten till den