Aftonbladet – 3 juni 1846, sida 3

trädgårdar, som, i trots af vårt nordiska klimat, skulle öfverträffa allt, hvad våra grannar i den vägen hafva att uppvisa: ; Den botaniska trädgårdsskötseln har i de sednare åren erhållit ett stort fält för sin verksamhet, genom alla nyligen införda vexter. Den rådande frikostigheten de botaniska trädgårdarne emellan, att utbyta frön och vexter med hvarandra, utan att vara pogräknade, bidrager mycket till deras förkofran. Regeringarne, inseende den stora nyttan af detta utbyte, hafva beviljat dem portofrihet för deras bref och fröpaketer. Utom vid universiteterna finnas botaniska trädgårdar i åtskilliga stora städer, äfvensom vid flera gymnasier. I Belgien finnes i botaniska trädgårdarne alltid en egen afdelning för Agrikulturen, hvarest endast de för åkerbruket nyttiga eller passande vexter odlas i så många arter och varieteter som möjligt, och bvarifrån de sedermera spridas till åkerfälter, i fall de förtjena det. Jag nödgas anmärka, att den botaniska hortikulturen här i Sverge står långt tillbaka. I Linnås födernesland finnes ingen botanisk trädgård, utom vid Lunds och Upsala universiteter, och dessa äro, efter nutidens begrepp, af underordnad beskaffenhet. Vextoch drifhusskötseln har i de sednare tider äfvenledes gjort betydliga steg framåt. Jag nämnde, att orangeträden gilvit första anledningen att bygga förvaringsrum åt de ömtåliga fremlingarne från Södern. Annu äro icke orangeträden alldeles utträngda, eburu tusentals nya och nyare favoriter blifvit koloniserade i vexthusen. Uti kungliga trädgårdarne bilda de, i silskap med lager och myrten, ej sällan en skön all af några bundrade träd, och om vintren en liten skog i deras stora öfvervintringsbus, så att man för en stund kan drömma sig till det land wo die Citronen blihnn. Men ännu längre bort under tropiken kan man med något litet fantasi förflytta sig i palmbusen. Det skönaste i den vägen jag sett, är det stora, rymliga palmhuset på Pfaueninsel vid Potsdam, hvarest många palmer äro nära 50 fot höga, och med sina stora, sköna blad, sin yfviga vext, tillkännagifva, att de ej äro missbelåtna, för det de äro förflyttade så högt upp mot Nor