Aftonbladet – 30 maj 1846, sida 2

detta ögonblick kände jag, att ombyte förnöjer Ack! herr kapten!, stammade hon. er tjenst, svarade jag, vill jag aldrig bli annat än löjtnant. I denna stund af hänförelse sänkte ag mig ända ner. till dig, subalterna menniska bh Jag förlåter dig ditt fältväbelsskryt så nyss efter en vunnen seger. Men imedlertid ville jag ha gifvit halfva mitt qvartal, inqvarteringspenningarne inberäknade, för att ha sett ditt knäfall vid det der ömma tillfäliet. Usch! hvad dina långa ben måtte ha skräpat i det Japanesiska templet.n . Jag förlåter dig, afundsjuke yngling! dina låga anfall mot mina ben! På min förlofningsdag ger jag dig derföre amnesti. Och hon kunde ändå slutligen förmå sig att säga: Ja till din förflugna proposition? Jag begriper icke den flickan. Det är mycket lätt förklaradt, ty du bar aldrig lärt dig att begripa det ädla, det öppenbjeriiga, det oskuldsfulla. Du mäter allt efter ditt stadsmått. Jag beklagar dig, Svanschöld!l pBeklaga mig i fannoma, om dig täckes! Menar du icke jag vet, hvad det vill säga att vara förlofvad. Tror du icke att jag bar varit det — låt se — åtminstone sju gånger. Jemt så många resor kan en rättfärdig falla och stå upp igen. Akta dig för den åttonde gången.n Akta mig! Nej det ernar jag bestämdt icke. Trotsar man mig, så förlofvar jag mig på flicken i ren förargelse. Tror du icke jag kan fria lika tvärt som du, och lika tvärt få: Ja? Kanske,, invände Tranhjerta och strök sina mustascher, skulle jag till min fördel kunna åberopa en högre grad af älskvärdhet och en högre grad i armeen., t Merendels skulle jag tro, att löjtnanterne ha bättre tur än kaptenerna.n Då har du aldrig läst rullan. Nej! min kära Svanschöld! förhåf dig icke mot dina förmän!