lgilna, eller att tilldela slafvarnes egare en skälig, om också icke full ersättning för den rätt dem frånkändes och lemna de frigilne i början något understöd till försörjning och uppfostran; men att, då koloniens inkomster ej lemnade erforderliga tillgångar dertill, endast återstod att till Rikets Ständers bebjertande öfverlemna huruvida några medel må vara för sådant ändamål att använda; att, med anledning af den värderingsgrund j föreslagit, skulle härtill erfordras 97,320 spanska piaster; att, enligt sednaste folkräkningen på ön vid slutet af år 1842, väl vore utrönt, att det af eder beräknade antalet slafvar 595 då nedgått till 534, hvarigenom en nedsättning i den nyssnämnde ersättningssumman uppkommit för 64 slafvar, men att, då i denna förslags-beräkning icke något lifvit afsedt för oundgängligt understöd åt de minderåriga och orkeslöse frigifne genast efter frigifvandet, det behöfliga ersättningsoch kostnadsbeloppet för er omedelbar frigifning ansågs ändock kunna skattas till ofvannämnde summa; att om detta belopp ställdes till Vår disposition emot redovisning, Vi således ej tviflade att det åsyftade ändamålet skulle på en gång kunna vinnas; att, utom berörde utväg till slafveriets afskaffande, j sedermera till Oss i underdånighet inkommit med ett annat förslag, hvilket Vi äfven velat i nåder meddela till Rikets Ständers kännedom; att enligt detta förslag, som mera långsamt ledde till det åsyftade ändamålet, skulle. slafvarne för allmän räkning inköpas och frigöras, blott efterhand och i den mån försäljning eller tillfällen till inlösen af slafvar till lägre pris sig yppade; att härigenom tilläfventyrs halfva kostnaden skulle kunna besparas och utgifvandet deraf fördelas på flere år; att, 1 fall Rikets Ständer föredroge detta alternatif, hvarigenom slafvarnes friköpande ändock sannolikt: skulle kunna i det närmaste verkställas på 5 år, en summa af 410,000 spanska piaster borde årligen under dessa fem åren anslås med rättighet att använda ena årets besparing under ett påföljande år, äfvensom serskild redovisning för medliens användande af Eder årligen aflemnas och Rikets Ständer eller ddras revisorer meddelas; och att slutligen Vi dock velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, i händelse ön S:tBarthelemy skulle, i anledning af hvad Vår serskilda nådiga proposition innefattade, varda till främmande magt afträdd innan slafvarnes emancipation blifvit fullbordad, behofvet af anslag för sådant ändamål komme att upphöra eller minskas i förhållande tll de vilkor, som vid öfverlåtandet kunna blifva betingade. — Vidare hade Rikets Ständer, för bedömande af denna fråga, tagit noggrann kännedom af de tractater och äldre författningar, på hvilka slafegarnes rätt anses vara grundad. I sådant afseende innehölle den under den 4 Juli 4782 emellan Konungarne af Sverige och Frankrike afslutade, den 40 Augusti samma år utaf Kongl. Maj:t ratificerade och stadfästade provisionella Convention till förklarande af preliminaire-conventionen rörande handeln och sjöfarten af den 25 April 1741 uti 8:de och 9:de artiklarne, att Hans Aldra Christligaste Maj:t afstod för evärdeliga tider åt Konungen och Kronan Sverige, till fullkomlig ägo och öfverherrskap, ön S:t Barthelemy i Vestindien, men att detta aistående skulle på intet sätt kränka den enskilda egandeoch besittningsrätt, som tillhörde Franska innevånare eller andra, hvilka dittills varit Hans Aldra Christligaste Moj:ts undersåter på nämnde ö, utan skulle de dem oafbrutet tiligodonjuta under Svenskt öfverherrskap, efter hvars och ens laga åtkomst, samt efter de författningar och sedvanor å ön vidtagne voro, utan att under förevändning och såsom påföljd af detta ombyte af herrskap, dem någon oro, tvång eller skada skulle förorsakas i deras enskilda egendom eller de rättigheter dem af eganderåtten tillkommo. Kongl. kungörelsen den 7 September 1785 tillförsäkrade alla dem, som sig på ön nedsatte, om alla de frioch rättigheter denna ö redan voro beviljade eller än vidare kunde tilläggas, och att vid nämnde tid rättigheten att på S:t Barthelemy ega slafvar var lagligen erkänd, inhemtades af det under d. 28 Aug. 4786 utfärdade privilegium för ett Svenskt Vestindiskt Compagnie, till hvars förvaltning ön under vissa vilkor blifvit upplåten, och hvilket Compagnie lemnat frihet att drifva slafhandel på Angola och Afrikanska kusten. Då nu de personer, hvilka för närvarande å ön S:t Barthelemy ega slafvar, intingen deras rättighet dertill härledde sig från ESS DA KS ATEN EET NOTER 2 AC PN OATRNNS 5 TENSTA ITE oa LA ms aAa non