Aftonbladet – 28 maj 1846, sida 3

jinringsförmågan; om -man sålunda för honom nämner namnet Donizetti, så uppreper han det mekaniskt och tillägger med bruten stämma: Povero Donizetti, morte! hvarpå han begynner att bittert gråta, likasom öfver en afliden vän. Då hans vänner besöka honom, tar han emot dem med en vänlig bandtryckning, men han håller sig tyst, och ingenting kan förmå honom att deltaga i samtalet. En dag då han var gladare stämd än vanligt, hade man framlagt på hans piano — framför hvilket han brukade sitta och gripa osammanhängznde ackorder, — klaverutdraget af hans Don Pasquale. Han läste titeln och med ögonen ständigt rigtade derpå började han slå an några strödda ackorder och reminiscenser derur, och spelade efter hand, utan att öppna noterna, hela operan med obeskriflig inspiration. Då han slutat stodo honom tårar i ögonen, och han mumlade, sammansjunkande: Povero Donizetti, morte! Hans enda begär är efter violer. Han håller hela dagen en bukett violer i handen, och den som kommer med en sådan kan vara säker om en tacksam blick. Läkarne hafva ty värr intet hopp att kunna återkalla denna förr så genialiska själ ur sin förvirring. — VATTENSKRÄCK. I en tysk tidning läses följahde: En 23:årig borgaredotter i Weselangreps plötsligt af vattenskräck och dog inom 24 timmar derefter. Hon hade nio veckor förut biifvit biten af en formans hund, utan att synnerligen fråga derefter. Den olyckliga lärer under en ryslig dödskamp hafva bitit sin fader. Det skall nu visa sig, huruvida bränning är ett säkert skyddsmedel. Flera personer på stället skola hafva. blifvit bitna af den galna hunder, men några läto genast bränna såren. — Ett par okynniga gossar i Wandswort uti England, den ene 40 och den andra 44 år, hafva blifvit dömde till 40 böter och 2:ne månaders fängelse med tvångsarbete, för det de kastat sten efter en jernvägsträng. På föräldrarnes löfte, att deras söner icke mera skulle göra sig skyldige till dylik förbrytelse, hafva penningeböterna väl blifvit nedsatta till hälften, men fängelsestraffet oförändradt. — ÖENSUR-ANEEDOT. Nyligen återvände en tysk från Nordamerika till Hamburg. Det första tidningsblad, som på värdshuset föll honom i händerna, innehöll några artiklar, hvari fördes ett så fritt språk, att läsaren he!t förundrad stack bladet i fickan. Vid table dböte yttrade han sig med mycken lifiighet öfver den tyska, och särdeles dena hamburgska pressens lyftning, och försäkrade att Tyskland i detta hänseende icke stode efter något fritt land. De närvarande ville icke gå in bärpå och omtaite mycket, som var. egnadt att nedstämma den unge mannens förmodanden. Han framdrog då ur sin ficka det nämnde tidningsbladet och visade med svart på hvitt att han hade rätt. Alla förvånades, ty de fleste som läst detta blad hade icke funnit ett dylikt -språk. Man frågar hit och dit för att få gåtoen löst. Saken befinnesslutligen vara der, att censorn drifver, i sammanhang med sin censur, en liten nätt handel med makulatur. Dagligen erhåller han omkring 30 ark att genomse, och dessa säljas sedan pundvis i snusoch hökarebodar. På detta sätt förvandlas äfven det utstrukna och liken efter censorssaxen i — pengar. — ÖrörMODADT ARF. Vid Königsstrasse i Berlin dog i April en gammal, efter allt utseende ganska fattig jernkrämare. Hans arfvingar funno ikväl till sin stora förvåning under en höp gamnalt skräp en förmögenhet af 35,000 rdr i klins sande mynt och 20,000 rdr i statspapper. En anan borgersman, som Varit glasmäsare och lefvat janska indraget, om han också icke svält sig, ef:.erlemnade vid sin död 4, tunna guld. — En resande var nyligen i Paris vittne till öljande saratal mellan en vis-ko!portör och en obesant. . Kolportören skrek: Berangers död! köp Beangers död! La mort de Beranger Den okände: Ar Beranger död? När har han dött? Kolportöen: I dag morse! Omöjligt; jeg träffade honom går frisk och sund och af tidningarna ser jag, tt han rest bort. Kolportören: Alldeles riktigt; an bor nu hos Påre la Chaise. — Under tiden ade den okände köpt sången för ett par sous. Colportören ropar efter sin kund, som aflägsnar ig: Min vän, min vän, ifall ni skulle träffa BEanger, så tala inte om för honom att han är död! — PARISERFÄSTNINGARNA kosta, enligt det sedaste öfversleget, den lilla summan af 140 millioer francs. NOM Rältelse. I gårdagsbladet har orätt influtit, att legeringen fillagt stadstiehare. som åtfölier fånge