Aftonbladet – 27 maj 1846, sida 3

en garanterad neutralitet är, som hvar förnuf tig menniska vet, ett bjernspöke. Må då Tysk land, det gamla moderlandet, räcka dem han den, förbereda inträdet i förbundet och still: bringa det till verkställighet. i — — Puxch) (Londons Charivari) bar framställt den nu ändtligen slutade spanmålsdebatten på Fitt vis, i form af en sannsaga. Det var en gång, — så berättar ban — ,en liten fru, som hade 24 millioner barn, och ville gerna skaffs dem bröd; men hon kunde icke, för spanmålslagen. Hon gick då till öfverhuset och sade: Mylords! Laga ändtligen att spanmålslagen blir upphälven, så att jag kan få bröd åt mina barnly Då svarade lorderne: Prat! Vi äro ordögare; hvad angå oss dina barn? Ail: tories skola stå oss bi som en man. — Frun gick nu till tories och sade: Tories! Gå ut ur öfverhuset, lorderna vilja ej uppbäfva spanmiålslagen och jag kan icke få bröd åt mina barn., — Men tories svarade: Mylady! Vi ha ingenting emot att man äter bröd; vi äta sjellva bröd hvar dag; men för närvarande stå vi under hertigens befäl, — Frun gick då till hertigen. Hertig! — sade hon — befall tories; tories vilja ej gå ur öfverbuset; lorderna vil:a ej uppbäfva spanmålslagen; och mina barn kunna ej få något bröd. — Derpå svarade hertigen: Fältmarskalken, hertigen af Wellington, är armåeens öfverbefälbalvare; men han är hvarken någon mältare eller mjölnare. Alit hvad som angår ers nåd måste ske genom sir Robert Peel, — Hon begaf sig alltså till sir Robert Peel, Sr