Aftonbladet – 27 maj 1846, sida 3

BILANDARE ÄMNEN. — ÖNEEL ADAM ETT FRUNTIMMER. Uti el Amerikansk veckoskrift, the golden rule, annon seras en öfversättning på engelska af Onkel Adam: håmnd och försoning, med följande upplysning on författaren: Detta arbete är af ett svenskt fruntimmers penna, en förtrolig vän till Fredrika Bre. mer och som intager den högsta litterära rang Stockholm, der hon under nägra år har varit en gagerad mot ett högt honorarium, såsom hufvud redaktör för en populär periodisk skrift. Vi hafve icke kunnat underlåta att meddela dett: till vår hedervärde Onkels kunskap, och förmoda att ban skall taga sig en god pris i förnöjelsen at: hafva blifvit på ett så intressant sätt metamorfo. serad. . — ETT FASANSFULLT ÄFVENTYR. De flest: franska tidningar berättade för några veckor sedan, att en berömd operatör blifvit nattetid anhållen på gatan af trenne män och uppmanad att åtfölja dem till en person, som var i behof af hans snara hjelp. Man hade nödgat honom att stiga i en vagn, bundit för ögonen på bonom, fört honom till ett hus och der genom hotelser tvingat honom att aftoga venstra handen på en dam, hvilket han dock först gjort, sedan denna dam sjelf med knäfall bedt honom verkställa hvad man begärde af honom, emedan han derigenom räddade henne från döden. Denna hemlighetsfulla operation sysselsatte raturligtvis alla Parisares nyfikenhet; men först helt nyligen har sakens sammanhang, såsom den här nedan berättas, kommit i dagen — Den unga damen, Mathilda . . . ., är dotter till en af Napoleons berömdaste krigare, men som blott förvärfvat ära och ingen förmögenhet. Han var en vän till bertiginnan af .. .. och begge hade träffat ömsesidigt aftel att gifta deras barn med hvarandra; dock ångrade de det snart, emedan äfven hertiginnans son, Napoleon . ..., var utan förmögenhet. De unga tu älskade hvarandra med passion. För att förskaffa sig en ställning i lifvet, antog den unga mannen en sekreterarebefattning vid en beskickning i ett aflägset land. Före sin afresa satte han en ring på sin älskarinnas finger och sade till heane: Glöm aldrig, att du är min trolofvade, och att denna hand tillhör mig,. Mathilda svor honom evig trohet, men knappt hade den älskade väl rest sin Väg, så uppbjödo hennss far och bertiginnan allt för att förmå henne till ett annat giftermål. Fadren skildrade för henne sitt armod, sina farhåsor för framtiden, och föreställde henne lifligt, att blott hon kunde rädda honom, om bon gef sin nand åt den rika grefve . . .. Mathilda gaf med olödande hjerta efter af kärlek för sin far, och d. 10 Januari innevarande år egde förmälningen med srefven rum, hvarvid hon dock icke lät sätta vigelringen på venstra handen, utan med flit höll ram den högra åt brudgummen. Grefven var vartsjuk som Othello och begärde, att Mathilda ör honom skulle uppofra den ring, hon bar på venstra handen; men hon förklarade med bestämdået, att hon icke kunde och under intet vilkor FR OS TEE RAR KET ARE SEEN