Aftonbladet – 26 maj 1846, sida 2

Article Image
OP MUR PU UPälke ARE RrdrtrtrenerhAeR hä MES rail Uuslag de svåraste bergspass och kan derföre skyndsamt framtåga öfverallt. Underrättad om vissa stammars vänliga sinnesstämning, infinner han sig hos desså helt oförmodadt, uppviglar hvar man genom sina uppmaningar och predikningar, och då man ena. dagen tror honom icke ega mer än några få ryttare hos sig, befinner han sig på en gång i spetsen för tusentals krigare; ban utlägger då ett bakhåll för dem som förfölja honom, eller öfverfaller snabb som blixten de stammar, som förlitat sig på fransmännens skydd. Betraktom nu det krigssystem som franska kolonnerna måste följa. Då kriget fördes på spanska halfön sade man: der de spanska euerillorxa lefde godt, der fattades franska hären allt, och der denna sam i öfverflöd, dog engelska hären af hunger. Det vill säga: det finnes många grader i de olika folkens tarflighet och äfven grader, som icke kunna öfverskridas. Enhvar ålägger sig väl i krig vissa försakelser, men han -kan ej gå för långt dermed: magen vill hafva ut sin rätt, hvaraf helsan beror. Under det araben har nog, om han afskär några sädesax på sin väg och äter upp; dessa råa, eller rostade på en jernplåt, måste franska soldaten hvarje dag hafva kött, bröd: eller skorpor, ris och litet grönsaker, vin, el-i ler, om det icke kan fås, något kaffe med socker. Skulle detta fattas för någon längre tid,! under de svåra strapaserna, vore hans krafter snart uttömda. Men oaktadt alla möjliga försigtighetsmått kunna dylika, ofta svåra, försakelser icke undvikas. Man kan omöjligt under expeditionerna, öfverallt finna alla nödiga födoämnen för den europeiska soldaten; en stor del finnas alldeles icke; och de försök man gjort, att i deras ställe använda andra landets produkter, hafva icke visat sig motsvara ändamålet. Stammarnes lefnadssätt är så enkelt, så utan all industri, att man icke hos dem kan, utan länge förut gjorda reqvisitioner, finna några tusen kakor bröd färdiga; och dessutom behöfdes, för att ens påräkna så mycket, att franska marcherna kunde vara till sin rigtning noga bestämda, hvilket. aldrig är fallet, ty de måste rättas efter fiendens, som gör allt möjligt för att tillintetgöra alla beräkningar. Man köper väl upp kreatur, då det kan ske; man tager sådana genom razzias; men dessa utvägar äro ganska vanskliga, och aldrig kan man på dem förlita sig för en armees underhåll. Man måste nödvändigt bafva en bjord, som åtföljer hvarje kolonn, och en tross som medför andra lifsmedel. Besinnom blott hvad som fordras, för en kolonn af 3000 man. Man kan ej beräkna mer än 1000 portioner på hvarje mulåsna; så att om armåen Skall operera i en månad, måste den medföra mellan 90 och 400 -mulåsnor lastade med lifsmedel. Dertill komma de mulåsnor som erfordras för befälets och soldaternas tross, omkring 40, samt omkring 30 för tält, medikamenter och sjuka. För artilleripjeserna fordras omkring 20; 40 till ammunitionen; och slutligen några för pionierernås verktyg, o. s. Vv. Med ett ord, 200 mulåsnor. Häraf kan ingenting inskränkas, ty man kan ej lemna sjuka och blesserade qvar hos osäkra stammar, och artilleri kan ej umbäras, emedan ofta en kolonn, af nyss anförda skäl, befinner sig bringad i hast uti den svåraste ställning. Hvarje fransk kolonn är således alltid utsatt för -två besvärande omständigheter: slagtkreaturshjorden och bagaget. Derföre är det ingen fördel att använda mindre infanteri, hvilket alltid kan marchera fortare än kreaturen och temligen väl följer mulåsnorna: heldst som det vapnet är och blifver det kraftfullaste. Ingen enda general, som gjort kriget i Afrika, skulle kunna åtaga sig att utföra några fortsatta rörelser med en kavallerimassa, om den ej understöddes af infanteri. Tvungen att genomtåga ett bergigt land, skulle den utsättas för en allmän förstöring. Kavalleriet kan blott för ett ögonblick bandla allena; det kan framkastas på en känd och gynnsam terräng, flera mil framför bataljonerna, för att uppehålla en fiende som antågar eller upphinna en fiende som flyr, 0. S. v.; men äfven i dessa fall har det ofta befunnit sig rätt illa, om det ej blifvit understödt. Den svåra lösningen af problemet, åtminstone i den ställning eröfringen nu befinner sig, är alt kunna underlätta infanteriet. Om dess packning kunde föras på mulåsnor, kan det följa kavalleriet, ty man kan ej, äfven på slätt, begära af detta mera än 4 mils march om dagen, öfverhufvud taget. Artilleriet kunde då äfven följa med; men hvarken åt slagtkreaturen eller trossen kan gifvas en sådan hastighet. Den högsta rörlighet man ännu lyckats att gifva någon korps, är den, som general Jussufs erhållit: den består af mycket kavalleri och 1600 infanterister, som färdas på mulåsnor. Den gör ända till öfver 3 svenska mil om dagen och om så behöfves 7 till 3, för någon gång, och har aldrig förlorat spåret af Abd-el-Kader i den slättbygd, som omgifver Djebel-Amur. Men om denne, i stället att envisas med kontramareher i denna trakt, hade skyndat raka vägen antingen åt söder eller vester, så skulle general Jussuf aldrig kunnst följa honom, ty san måste alltid söka att hafva kommunikation med Et Bieda, der två eller tre provianterings

26 maj 1846, sida 2

Thumbnail