Aftonbladet – 25 maj 1846, sida 3

på det stället, så trodde de sig hafva hört miste och fortsatte sin väg. En af deras hundar var dock säkrare på saken, sprang till en af jägarne, som hade bössan på axeln, och ryckte bonom i rocken. Förundrad frågade denne bundens egare, hvad meningen kunde vara dermed. Denne kunde icke upplysa det, utan bad sin vän icke fråga efter hunden. Djuret gaf sig icke tillfreds dermed, utan ryckte fortfarande jägaren i rocken och förmådde honom slutligen att följa sig till en buske. Der föll det jägaren in att ladda sin bössa, och så snart detta var gjordt, gaf hunden skall och dref upp tjädern, som ögonblickligen föll offer för hundens klokhet.