Aftonbladet – 20 maj 1846, sida 3

slapp ansvar. IBLAND Am ÄN ——FIUT6T — — EN SVENSK JESUITNOVIS. Anders Steinmetz, född på Barthelemy och son af en katolsk fransyska, hade fått sin uppfostran i en katolsk undervisningsanstalt, och der förvärfvat litterär underbyggnad jemte mycken ifver för romerska trosbekännelsen. Emellan 24 och 22 år gammal kom han till London, der hans lilla arf försvann under åtskilliga försök att vinna utkomst för framtiden; han beslöt då att bli jesuit, och anmälde sig hos jesuiterordens agent i London. Han mottogs med mycken välvilja, utbytte sin luggslitna frack mot jesuiternas svarta kaftan och började sitt novitiat med nit och värma. Men han hade förut gjort för mycket bekantskap med den profara verldens frihet, för att kunna fortsätta den nya banan efter novisårets slu!, utan tog då farväl af orden. Hen har nyligen utgifvit en liten skrift öfver sitt novitiet (1vThe Novitiate, or: a year among the English Jesuits of Stonyhurst, a personal narrative. By Andrew Steinmetz), innehållande en berättelse öfver sin vistelse i det under jesuitkollegium på Stoayhurst lydande novishuset Hodder Hall. Titelbladet har en vignett i guldtryck, föreställande en boja och en gissel; men detta är det enda satiriska i hela boken; det öfriga är blott en enkel men omständlig berättelse, utan alla anklagelser emot jesuiterorden. Besinnar man att de vördige fädren godtgjorde hans obetalda hushyra i London, när han antogs till inträde i deras läroanstalt, att de sedan födde och klädde honom ett år, och att de lemnade honom ett litet penningeunderstöd när han önskade återvända till den profana verlden igen, så kunna de väl sätta i fråga huruvida han förfarit så alldeles rätt, då han efteråt afslöjat hvad han fått veta om ordens hemligheter. Men allmänheten har imedlertid vunnit åtskilliga interessanta upplysningar genom hans bok, ochs denna bör i synnerhet blifva nyttig för dem, som kunde få samma infall som han. Se här hufvudinnehållet af berättelsen. Så snart han anmält sig hos agenten i London, inberättades hans önskan genast till Stonyhurst, och i afvaktan på svaret rädde agenten honom att studera ordensregeln (Constitutiones Societatis Jesu), men att under tiden ieke yppa för någon sitt beslut att ingå i orden. Agenten ville ej en gång förskaffa honom ett förord till British Museump, att i dess bibliotek få låna ett exemplar af ordensregeln; så angelägen var han att icke röja sin medverkan till beslutet. När fädernas bifall hade anländt, hastade hr Steinmetz till Yorkshire, der Stonyhurst är heläget, och efter ett par dagars dröjsmål derstädes infördes han i novishuset i Hodder Hall. Vid inträdet mottogs han af den patern, som förestod novitiatet, på det sättet att den gamle med ett slags hänryckning tog nykomlingens hand och kysste den, samt beledsagade honom till inrättningens lilla kapell, hvarest begge gjorde bön tillsammans. En novis-broder utsågs sedan att visa honom husets inre och underrätta honom om lefnadsordningen derstädes, hvilken det tillhör samtliga noviserna att på det punktligaste iakttaga. Noviserna äro klädda i svarta kaftaner och mössor; men för att lära sig ödmjukhet, få de icke någon alldeles ny drägt, utan en som varit nyttjad förut al de invigde bröderna i kollegiet på Stonyhurst. Dagens göromål börjas för noviserna klockan ö om morgonen, då den vakthafvande brodren — sjelf en novis — nalkas gardinerna framför novisernas sängställen i den gemensamma sofsalen, rycker derpå och säger: Deo gratias! (Lofvad vare Gud!), hvilket besvaras med ett annat Deo gratias! af den väckte, som genast måste stiga upp och kläda sig. Det tillhör honom att under påklädningen ,samla sina tankar,, hvarmed menas att han bör tänka på Gud, eller yttra något fromt utrop. Hvar och en förfogar sig sedan till ett toalettrum, hvarest finnes ett vattensprång med bassin, och förrättar der en tyst toalett. På vägen dit får icke yttres ett ord, och blickarne måste oaflåtligt häftas på marken; hvilket får namn af vögonens bevakning; någon afvikelse från denna grundregel tillåtes aldrig, utom vid de bestämda fristunderna. — Från toalettrummet tågar skaran tyst och högtidligt till kapellet, hvarest offentlig morgonbön hålles, och derefter följer en timma för betraktelse. Betraktelsens föremål är någon trosdogm, och förkunnas genom vakthafvande brodern, som uppläser det, likt en dagorder. Samtliga noviserna böra tänka oaflåtligt på det föreskrifna ämnet, och på ingenting annat, så framt det andra ej dermed kan stå i närmare sammanhang. Under denna timma må hvar och en dock, efter sitt lynne, antingen gå stilla fram och åter, stadna, sitta eller knäböja. Derefter följer en formlig ottesång, hvarifrån hvar och en går till sin cell, att der sysselsätta sig med andlig läsning, en