Aftonbladet – 18 maj 1846, sida 3

UPpPpKllitti IfIOTaUUucC SVORSItC SKOICIA sd raren Per Lundgren, i enlighet me a de af Kongl. Sundhetskollegium ut färdade föreskrifter. -) Skoleläraren Per Lundgren är född 4810. An n kom till Nora socken 1833, då han blef antage till enskild lärare för d. v. öfvergruffogden vi -I Dalkarlsbergs odalgrufvefält geschwornern, seda brukspatronen Steinerssons på Garphyttan barr dl! Vid detta grufvefält inrättades 1835 en lancaster -I skola, hvars organisatör och förste lärare Lundgre alblef. Sökte och fick 4839 läraretjensten vid en s -lår i Nora stad inrättad dylik skola, hvilken hai .läfven organiserade, och allt framgent förestod me: riden utmärkta skicklighet, att biskopen m. m. her 1 I doktor Nibelius, då han 4843 invigde det nya skol h I huset, efter slutad examen, offentligen och fler Pl gånger förklarade, att herr Lundgren var del tl förste skolelärare herr biskopen känt. -I Under den tid Lundgren var lärare vid förs -I omnämnda skola, förrättade han i enlighet me ildet af H. M. Konungen stadfästade reglementet a I hvarannan söndag gudstjenst för grufvefältets tal -Irika arbetarepersonal, ännu mera ökad af kring I lliggande byars innevånare, och, såsom för sin: Il gåfvor gerna hörd, predikade han dessutom någr: S gånger i dessa församlingars gemensamma kyrka -Istaden, så väl då, som sedan han blifvit såsom lä I rare vid stadens skola anställd. !l Lundgren egde goda kunskaper, och hade fört sin ankomst hit genomgått den kurs vid semina. lrium i Upsala, som är föreskrifven för att kunna ladmitteras till prestexamen och ordination. Den sednare sökte han dock aldrig, emedan han känd: Isig ega en öfvervägande inre kallelse för skolan Iframför kyrkan, hvadan han också beslöt att å! Iden förra egna hela sitt lif. . År 1843 blef Lundgren, efter derom i skolstylrelsen förut väckt motion, utan något enda beI gånget tjenstefel, således utan att någonsin hafva genomgått varningsgraden, utan ransakning och dom, i allmän sockenstämma ifrån sin tjenst formligen afsatt. Man skulle knappt kunna tro ett så T oerhördt-våld vara möjligt, men protokoller och 1400-detals vittnen intyga saken. Skälen voro följande: 14:0 egde Lundägren för mycken bildning, och förtjente en bättre plats. (Denna bättre plats bjöd man ej ens till förskaffa honom, ock som han ej en gång önskade.) 2:0 Ansågs lönen, den utlofvade och i 4 år uppburna, men den han sjelfvilligt erbjöd sig att nedsätta, 400 rdr bko öfverstiga tillgångarna. (Dessa funnos likväl och anvisades, men man ville ej begagna dem.) 3:o var han fattig, och man fruktade att han en dag skulle falla fattigvården till last. (Han egde ingen familj.) Jag tror mig cj behöfva nämna, att jag med både muntliga och skriftliga protester stridde emot denna skriande orättvisa. Men jag var ensam; endast doktor Cedersköld delade mina åsigter. Tjensten skulle lemnas den 31 Dec. 4843. Naturligtvis anförde Lundgren besvär i konsistorium, till och med påstött af en och annan af denna auktoritets egna ledamöter, öfver det emot honom vidtsgna förfarandet. Imediertid begärde han af sockenstämman tillåtelse att få qvarstadna vid tjenst och betingad lön till d. 4 Maj 1844, hvilket också af gunst och nåde beviljades, men, märk det väl! med det vilkor att han skulle återkalla sina besvär! Han gjorde det, för att icke med en sjuklig hustru och en ung värnlös svägerska, blifva utvräkt på gatan under då varande ovanligt stränga vinter, och stängde derigenom för alltid vägen för sig till rättvisa och upprättelse. När han vid ofvannämndoa tid aflyttade, nedsatte han sig såsom byskolmästare i socknen, der fattigdomen, under knappa inkomster, snart hemsökte honom med alla sina bittraste lidanden. Lundgren förde en ordentlig lefnad, så att emot hans uppförande fanns intet att anmärka. Hen egde vänner ibland dem som kände honom. From, undergifven, känslig och upplyst religiös. Den stundom rätt nyttiga konst att krypa och smila kände han icke, och ville icke känna den. Lycklig i sitt äktenskap. Oaktadt sitt sektmodiga sinnelag, utbröt han några gånger i våldsam bäftighet, sedan hans förstånd blifvit rubbadt. I hans slägt känner man ingen, som varit med någon sinnessjukdom behäftad. Af det föregående kan slutas, att kränkt hederskänsla, beherrskad och undertryckt förbittring öfver det mot honom vidtagna olagliga och orättvisa förfarandet, sorgen öfver sitt oförtjenta öde, i förening med armodets bittra umbäranden, samt fruktan för framtiden, slutligen segrat öfver den lidande mannens starka natur, och beröfvat bonom sitt förstånds bruk. Hvad som mest synes hafva upptagit hans tankar efter sjukdomens utbrott, vär hans inbillade stora rikedom och vidsträckta beläsenhet, hvilka begge han föreställde sig böra öppna honom vägen till den gladaste njutning af lifvet. Nora den 22 Februari 1846. M. Svederus, Contr.prost. För afskriftens likhet med originalet ansvarar M. Svederus. Vid sockenstämma den 45 sistl. Februari anhöll fru Lundgren att det anslag, som borde hafva blifvit användt att betäcka kostnaden för hennes mans, skoleläraren Lundgrens vistande på lazarettet ifrån den tid då hans dårkur slutade och intill tiden för hans intagande på hospitalet i Wadstena, hvarom ansökning skulle göras, måtte i stället öfverlemnas åt henne, för att derigenom sättas i tillfälle, att sjel( sköta sin sinnessjuka man, hvilken ansökning af församlingen afslogs. Detta varder på begäran härmed till bevis lemnadt. Nora den L Maj 1846. M. Svederus, Contr.prost. — Ä!! (Insändt.) I Aftonbladet för den 43:e dennes finnes intagen den nedslående underrättelsen, att inom allmänna barnbördshuset här i Stockholm ånyo utbrutit en af dessa mördande epidemier, som årligen der anställa sina bärjningar. Med skäl må frågas, om man allvarligen be