Aftonbladet – 13 maj 1846, sida 3

denne med stoiskt lugn sina händer, utan at yttra ett Jjud. Han nöjde sig med att endas gifva Atheniensaren en förfärlig blick, hvilker liksom tycktes säga: vänta baral om jag nå. gon gång kommer lös, blir du min knifs först: offer.n Olle i Athen, som förstod hans tysta språk sade skrattande, i det han skakade bössan ,men, ser du, ja har la denna härna, lell, sofver inte mä mer än ett öga i stöten. Nu vändes uppmärksamheten på den tredje fången, Silfver-Jan, som ännu alltjemt låg och jemrade sig. Atheniensaren hade gifvit honom en dugtig hagelsvärm i högra benet, och SilfverJan skulle gerna hafva velat gifva till allt del sifver han stulit, för att endast blifva qvitt det obetydliga bly, som så obehagligt blifvit honom påtvingadt. Icke tror jag att skottet är så farligt sade länsmannen, sedan han undersökt såren; omen bäst bade likväl varit, om det icke blifvit lossadt, ty det förorsakar bara krångel. Hva sulle ja la ja göra, då han kom räsnandes emot mek med löftader knil? frågade Olle, se knifven legger der än å ä ännu bloiger. Har ban sårat dig? frågade lånsmanuen. Ni, bevars! men då kau ia vara nåken aens blod, för ja såg hur han smög sek in här inatt mä ett stort bölte i nälven.p Då är det han, som gjort inbrott på Sråjamåla i natt och illa sårat den jamle ensamsae bonden. Jag fick underrättelse derom dagningen, då jag var ute och fasttog en hasiskojare, som legat i försåt för och mördat en innan hästskojare, kallad Rackare-S ven, på land.vägen, en fjerdingsväg härilrån.s