Aftonbladet – 12 maj 1846, sida 2

Mankells exekution af detta svåra nummer kan hvarje hänseende kallas utmärkt lyckadt, och serskildt mås!e vi berömma det passande och effektfulla valet af register, hvarigenom pjesen vann betydligt i karakteristisk kolorit. — Utom det raska, martialiska stycket: Carl d. XII:s seger vid Narwar (sjungen af 4 tenorer uni5020 med trompeter och basuner) förekom äfven den likaledes förut hörda kantaten: Gustaf Adolf den Stores seger och död vid Lätzenx, hvars på intressant, ehuru enkel harmoni rika körer man likalehes med nöje återbörde. Hållningen af det hela är, såsom sig bör, enkel och värdig, ehuru någon viss tidseller lokalfärg här icke är anbringad; och för öfrigt tro viatt verket skulle vinna genom afkortandet af ett och annat något för långt ställe. — Äfven sången till H. M. Konungen (för soloröst med orge!) räkna vi bland hr B:s lyckade kompositioner, i anseende till dess hjertliga, innerliga anda, dess klara form. — För första gången gafs kantaten Nordiska fantasie-bilder,, för solo, kör, orgel och 2:ne partier blåsinstrumenter. Dessa olika instrumentalkorpser voro fördelade på 2:ne sidoläktare och frambringade vackra effekter genom sina stundom alternerande, stundom sammanverkande partier. Bland verkets serskilda delar nämna viFridsenglens budskapp: en solosats, hvars egna götiska karakter här eger mycken betydelse, ehuru den måhända faller sig något fremmande för våra vid mera sångbar melodi vanda öron. — ,Åsarnes rådplägning är ett lifligt, effektfullt parti, dock anse vi såsom arbetets glanspunkt Ljusalfernes varnine,, hvilken sats utmärker sig serdeles fördelaktigt genom originella oeh på ett lika snillrikt som grundligt sätt genomförda motiver. Det hela var af god verkan, eburu vi även här skulle vila tillstyrka författaren att borttaga några i virt tycke öfverflödiga rekapitulationer. — Solopartierna såväl i detta som de öfriga sångnumren utfördes af en ung hr Ziller, elev vid kgl. teatern, och begåfvad med vackra musikaliska anlag; äfven rösten lofvar godt för framtiden, ehuru den ännu ej är nog kultiverad för det offentliga uppträdandet. Af Svea artilleriregementets musikkorps utfördes under direktör Hohmanns anförande åskilliga instrumentalnummer: nemligen Mehuls intressanta Jagtstycke (La Chasse de HenrilV), Glucks gigantiska Iphigenia-ouvertyr, presternas march ur Troliflöjten samt andante med variationer ur Beethowens förträffliga septett. Den serdeles väl inöfvade korpsen utförde de i arrangement stundom rätt svåra pjeserna med den noggrannhet och säkerhet, för hvilken den förut gjort sig känd, och endast vid få momenter kunde någon anmärkning göras vid ensemblens stränga iakttagande. Med serskildt beröm böra vi ihågkomma solokornettisten för den färdighet och den vecktra ton, hvarmed han utförde sina partier; i synnerhet var detta märkbart i den Gluckska ouvertyren samt ut: Beethowens variationer, ehuru sistnämnde pjes för öfrigt icke lämpar sig synnerligen till arrangement för messingsinstrumenter. —U— AE