Aftonbladet – 11 maj 1846, sida 3

kaptenen grefve de Laval samt danske premierlöjtnanterne Boeck och Götzsche. Löjtnant Hult vid kongl. marinregementet öfvervar likaledes första dagens skjutning. En längre skottlinea, sådan den på stället stod att vinna, var utstakad och afmätt, sträckande sig dels öfver vatten, dels öfver dalar och skogbevuxna bergbackar samt blef, under skjutningen, försedd med tillräckligt utkik för anmärknivgar å porterna, m. m. De under hela skjutningen med förbemälde pjes begagnade projsktilerna, gjutna i ett stycke, voro alla enahanda och på efterföljande sätt konstruerade, nemliger: en ihålig cylinder a! lika längd och bredd, afrundad baktill samt slutande i en spets framåt, har, å cylindriska delen, tvenne flensar, som, med vanligt spelrum. passa i kanonens refflor. Denna projektil, hvars ihåliga del inrymmer 47, v. v. krut, väger med sin sats 50 procent mera än en sferisk kula till samma pjeser. Första skottet verkställdes med endast !, krut och vidare med Y,, 4, 2 och 4 I samt 19 elevation, eller horisontelt med skottvallen Då ingen våda syntes vara för handen, ökades krutladdningen till den vanliga för 24-pundige pieser, nemligen 8 E, och elevationen till nära 79, Medelporteen blef då cirka 8370 fot. Vid jemförelseskjutning med annan 24-pundig kammarladdningskanon af lika längd, lika krutladdning och vanlig sferisk (lättare) projektil, blef medelporteen cirka 6370 fot. Skjutning med reffelkanon fortsattes härefter med samma krutladdning, men med elevationen ökad till 459. Då anmärktes medel-porten blifva cirka 43,000 fot. — En projektil träffade en trädesåker med styf lergrund, nedträngde 6 !, fot och befanns liggande med spetsen framåt. Det visade sig påtagligen i allmänhet under skjutningen, att, genom projektilernes spiralrörelse, spetsen alltid är vänd framåt. Refflorna i kanonen företedde ingen förändring vid skjutningens slut, ehuru insmörjning med olja icke användes. De projektiler, som ej hade gjutfel genom luftblåsor i flensarne, hvilket föranledde mindre bräckor å några sådana vid deras främre ända, kunde begagnas till flera skott, och det möter ingen svårighet, att vid ny tillverkning förekomma sådana luftb!åsor. Detta första försök anvisar sålunda, att saken i sin helhet är till utförandet långt enklar2 än man i allmänhet torde föreställt sig, samt att de förboppningar man gjort sig om nya fördelars ernående för artilleriet, på denna väg stå att vinna genom en ökad skottvidd, äfvensom man bar anledning förmoda en ökad precision i skjutningen och nya utvägar för projektilens sprängning i samma ögonblick den träffar sitt mål. — Utrönandet häraf och af de olägenheter, som möjligen kunna förefinnas, fordrar, som vanligt i alla artilleri-frågor, vidsträcktare försök och en tjenlig lokal.