berr Spöstedts hus ifrån morgon till morgon, men på den afton vår berättelse börjas, var den likväl alldeles ovanlig, emedan en stor auktion stått i grannskapet och de auktionsbesökande bönderna, naturligtvis endast af ömhet för sina sjelfvilligt stannande hästar, talat tillv i Slagsmåla, för att få sig en god kumminsup och möjligtvis äfven ett godt kok stryk. Det gifves få ställen på jorden, ja, troligen i sjelfva underjorden, som för betraktarens öga framställa scener af vildare, råare och bedröfligare art, än en svensk privilegierad bondkrog, och hvarje uppriktig vän af allmogen miste dervid blunda eller spring2, om han nemligen vill framhärda i sin fattade öfvertyselse om bondens förträfflighet. När man inträder i det stora, stinkande bränvinsmicuteringsmagasinet, eljest gästgifvarestugan kalladt, hvilket förfärligt sor), hvilka rysliga eder möta icke ens öra! särdeles på en dag då det varit zuktion i grannskapet. I en vrå står en raglande grupp inbegripna i klockbyte, för hvilket allmogens söner hafva en lika förderflig som allmänt gängse passion, ehuru den är alldeles obekant för dem af våra filantroper, som aldrig varit utom Stockholms portar. Man skulle väl kunna tycka att ett sådant byte är någonting g:nska oskyldigt, men så är det icke, om man tager i betraktande alla de oxödiga svordomar, som derunder utbytas, alla de bränvinsqvarter, som derunder spenderas, de slagsmål som derunder uppstå och vid bvilka knifven ofta tillgripes, såsom p,ultima ratio. Dessutom är denra byteshandel, mer än någon annen, anlagd på att lura hvarandra ömsesidigt, och vanligtvis blir den fullaste den lidande. Jag bar hört omtalas en bonde, som, efter ait hafva bytt klockor en hel dag igenom, slutligen återfick just densamma med hvilken han börjat kommersen, och hvilken nu hade kostat honom: först en mörbultad kropp och sedan, hvad värre var;