jag snart alldeles bra. Mer. är ni gästgifvare, så kom in, det är icke farligt. Herr Spöstedt smög försigtigt in, men lemnade dörren öppen, för att hafva reträtten fri, i händelse af fara. Med armarne stödda mot disken, började han att betrakta den resande och blef dervid mycket lugnare, då han fann att denne såg ut som annat folk, till och med indå litet bättre. Ni håller just en god orduing här,, sade den resande, ganska förnuftigt, men lita på att jag skall anmäla er, gamle skälm, på behörig ort. Om jag ej mellankommit, bade säkert den stackaren, som pustar derbor:a, blifvit ihje!slagen i ert eget hus -IHjelp honom ru på benen, annars skall jag lära er det Straxt, min värdaste herre! sade herr Spöstedt smilande, men qvarstod lika orörlig bakom sin förskarsning. Jaså! ni vill då göra mig galen igen, ropade den resande och började att rulla sina ögon. (Forts. följer).