svunnit. Bondhopen, som blifvit ökad af klockbytarne, kom imediertid honom allt närmare på lifvet, och den ene tycktes blott vänta på den andra, att han skulle angripa. Irseende det kinkiga i sin bslägentet och huru liten ära det var alt vinna i en slik batalj, beslöt han hastist alt förekomma den helt och hål!et, samt deta på det mest löjliga sätt. Han hade nemligen ena sor mimisk förmåga och var en mästare i att sjunga B llmans boryktad2 Telgevisa. Nu förvred han sitt vackra ansigte på ett så rysligt sätt, att bönderna, häpnande, drogo sig tillbaka, och han skrek vildt: akta er, godt folk! akta er! jag blir ga!en och äter upp er allihop!, Och nu börjad: ex grymtning, så nalurlig, så förfärlig och så hållande, som om tjugo fyrfotingar, varit inne på krogen. Med rullande ögon och fradgande mun sprang han midt i hopen, som betagen af den gränslösaste förskräckelse och uppgifvande skri af fasa störtade på dörren, med sådan hast att rummet, med. undantag af den grymtande sjelf och den slagre hästskojaren, blef på några ögonblick a!ldeles tomt på folk. Ioom sig skrattande åt si t lustiga och väl lyckade påbitt, tog ban en stol och satte sig midt på goltvet, ännu allteme!lanåt uppgifvande ett af dessa ljud, bvarmed han jgat sina motståndare jå flykten. ) Den resande hade sålunda setat i ful och oföraekad besiltving af slagfältet redan ett pöar minuter, då en dörr bakom disken sakta öppnades på flint och en röd näsa framist: ck derigenom. Näsan var herr Spösted s. Ar det sannt att min värdaste herre har bli:vit galen? frågade derefter en smilande, rosslig röst. Åh, det börjar nu på att gå öfver, svarade den resande, och bara jag ej blir retad, blir ) Hvad här är berättadt om den resandes så egendomliga sätt att försvara sig, är grundadt på en sann händelse, Förf:s anm.