Aftonbladet – 8 maj 1846, sida 3

som ligger och blänker der på vägen ?, — oc härvid uppsteg den lifliga flickan, skyndade til andra sidan af landsvägen och återkom på ögon blicket, bållande en med klämmare försedd röt saffiansplånbok i handen. Ett fynd, Agnes! ett fynd! utropade hon dansande af glädje, men plötsligt förde det god: hjertat henne till eftertanka, och hon tillade med betydligt nedstämd ton: men det är ju stor synd om den, som tappat denna plånbok Jag tycker hvad han skall blifva ängslig, då han märker förlusten. Gudske lof, likväl, at hon fallit i goda -händer! Tror du, att vi kunna öppna den? Ja, visst kunna vi det. Det är ju enda möjliga sättet att iå reda på egaren., Du har rätt. Ack hvad det skall blifva roLigtl jublade Hortensia, satte sig vid sin mindre nyfikna väns sida, borttog klämmaren och öppnade den hemlighetsfulla plånboken. PLåtom oss nu inventera med mycken noggrannhet, så att icke något tillfälle till ledning efter rätte egaren må undslippa oss. Se här, till en början, en bankosedel på riksdaler tio, en dito på två, tre dito på trettiotvå skillingar. Vidare en tolfskilling, två adertonskillingar och en fjortonskilling i koppar (undras om den går ännu?). Men se här ännu en tvåa banko med en pappersrimsa omkring, på hvilken det står skrifvet: till min gamla amma i L; (Hvilken vacker handstil -den mannen har, och hvilket ;0dt bjerta sedan! Hvad det dock är beskedigt att så der tänka på sin gamla amma! 1 Borgon vill jag skicka min amma tio riksdaler, huru hon fick pengar: af.mig i förra veckan.) cke kan jag säga att denna reskassa var så erdeles rik — — men hjelp mig nu att räkna It Hvad det? gör tillsammans, i-riksgäld nemgen, ty vi fruntimmer förstå oss ej mycket å banko. -Tio:banko; det är femton, två derill, det är aderton, tre riksdalerssedlar dertill,!