Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: — JORDBÄFNINGAR halva i Södra Europa under sednare tiden, ehuru icke öfverallt af svårare beskaffenhet, likväl så vidsträckt och samtidigt förefallit, att de synas utgöra ett till sina anledningar sammanhängande fenomen. Det var i synnerhet den 27 och 28 sistl. Mars, som de läto förnimma sig på en icke mindre jordvidd, än Malta, Sicilien, Steyermark, Egypten, o. s. v. De fortgå, såsom bekant är, dels i linear rigtning, dels i kretsform eller stora ellipser, i hvilka, liksom utur en medelpunkt, svängningarne med aftagande styrka utvidga sig mot omkretsen. Inom jordbäfningslinien eller kretsen, förmärkas icke öfverallt stötarne eller svängningarne, emedan den del af jordytan, som kommer i rörelse, måste inom sig bilda hvilande punkter, svängningsknutar, alldeles såsom en svängande sträng eller en svängande glaseller metallskifva. Först då alla underrättelser om dessa jordskakningar kunna framlöggas, blifver man i tillfälle att dömma om deras beskaffenhet och utsträckning, och då kommer äfven att af tiden, då de på olika punkter förefallit, kunna slutas till den hastighet, hvarmed svängningarna fortplanta sig. — A. von Humboldt bar nyligen (i Kosmos) angifvit jordbäfningsrörelsernas hastighet vara 3 till 7 geografiska mil i minuten; förr har man hållit den före att vara större. Det är icke osannolikt, att den vulkaniska kraft, som är orsaken till dessa naturtilldragelser, på någon punkt af jorden förskaffat sig fribet genom jordytansgenombrytande, och att något eldsprutande berg. uppkommit eiler ett förutvarande sådant kommit i nytt utbrott. Den stora vidden af dessa sista jordskakningar antyder åtminstone på ett sådant fenomen, och man väntar att snart erhålla underrättelser derom. I: