Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 2

irom vår familj att mörda, då vårt fosterland var för oss en öckep, en graf. Han ville att de skulle fly, för att rädda sig sjelfva. Han skyddade dem icke, och likväl bar ban till dem i grottan medikamenter. Han lemnade dem icke skydd, och de uppehöllo sig likväl ständigt i kommunen . .Nebbia (snickare, boende i Sartene, får aflägga vittnesmål). Jag var och arbetade i SzinteLuc:e. Morgonen den 30 November gick jag och promenerade med mairen på platsen vid rOlmo; han bade en vidja till käpp. Jag höll mina händer i fickorna. Jag hörde att man spände ett vapen; men hann icke att draga bänderna ur rockfickorna förr än ett skott small. Jag såg den anklagade fly, och mairen föll i mina armar och dog. Ordf. Hear ni sett mairen göra något slags åtbörd? Villnet. Nej. Ordf. Kanske ban ken hafva gjort någon dylik utan att ni sett det? Villnetl. Jag har icke seit någonting dylikt. Ordf. (till den anklagade). Ni hör viltnet säger, att ban icke sett mairen göra någon åtbörd. Den arklagade. Först och främst har vittnet icke svarat på frågan, och huru kan man för öfrigt hoppas, att någon skall vittna till min fördel, så länge det finnes personer som utsticka ögonen och af:köra tungan på vittnen? . Alexander Giocanti, arbetskar!. Jag såg mairen promenera på platsen. M-msell Marie gick förbi horom; kon tog några sieg mot källan och derpå återvände hon och sköt mairen. Ordf. Her ni sett mairen göra några tecken åt den tilltalade? Vittnet. Nej. Fråga. Då ett kompani af linietrupperna tåsade igenom kommunen Sainte-Lucie, lät icke mairen då inqvartera trupperna hos sina släg