Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 1

Baler, fester, måltider gåfvos till firande a denna fred. Man skulle icke trott att det län. gre var hvarken samma kommun eller samm: fo!k. Begge partierna besökte hvarandra och gjorde hvarandra ömsesidiga tjenster. Så för flöto sex år, då år 1840 tvenne giftermål, ineångna af Pierre Francois Poli och Jacques Quilichini, förorsakade en ny, större och mera fruktansvärd fiendskap. Familjerna Giacomoni och Santa-Lucia räknade på att få bortgifta två flickor af sina slägter med de begge unga männen; det företräde som dessa gifvit åt andra förmådde dem ait fatta och utföra det rysliga beslut att mörda Poli och Quilichini straxt efter bröllopet. Dessa begge brott, begångna midt på ljusa dagen och utan någon förnuftig anledning, blefvo signaler till e:t nytt krig. Mördarne flydde till Sardin:en; men rättvisan förföljde, såsom delaktige i det dubbla mordet, en prest abbeen Santa Lucia, broder till Antoine och Guidice Giacomoni, fader till Jacques Antoine. Dragen inför domstolen blef den sednare arältad, men presten, som äfven kändes skyldig, dömdes till 40 års fängelse. Sedermera fick han af konglig nåd återstoden af straffet efterskänkt. a Vid nyheten om prestens dom lemnade flykingarne Sardinien och begåfvo sig till Santa Luca de Tallano och begynte der en serie af rott, som äro egnade att väcka fasa, En af dem som vittnat emot abbe Santa Lucia anträffades af dem på fältet; de fasttogo onom och bundo honom vid ett träd, utsleto ögonen, afskuro tungan och lemnade honom i lenna rysliga ställning under yttrande: så bevandle vi falska vittnens. Sex andra personer öllo för de begge mördarnes kulor. Tvenne proklamationer uppslogos i Sartene och kommunerna, som förbjödo att lemna rinaste hjelp åt de familjer, hvilka voro fiendtiga emot banditerna: Vi defendiamo sotto