Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 1

UU HA lifliga öga blixtrar; öfverläppen, något framskjutande, är öfversådd med fint fjun. Hon är alldeles svartklädd och -bär på hufvudet en silkesduk af samma färg samt deröfver en broderad tyllslöja. På fråga af ordföranden svarar den tilltalade: Jag heter Mari-Francoise Quilichini, är dotter till enkan Colomb2, 23 år gammal, egendomsegarinna, född i S:t Lucie de Tallano. Jag har afskjutit ett pistolskott på mairen, emedan han var onkel och beskyddare åt min olycklige broders mördare. Jag har skjutit på honom, emedan banditerna vid dödsstraff förbjudit hvar och en att odla vår egendom eller på något sätt bistå oss med sin tjenst. Jag såg mig nödsakad att sjelf gå och hemta ved och vatten, och mairen, som jag ibland träffade, betraktade mig med blickar, som hånade min olycka. Den 530 sistl. November inemot kl. 40 på morgonen gick jag med en kruka i handen för att hemta vatten vid brunnen. Mairen befanns på platsen som jag skulle passera. Han stannade genast och fixerade mig på sitt vanliga sält; jag såg nu på honom skarpt och med ut tryck af vedervilja. Då gjorde han horntecken åt mig. I detta ögonblick rusade mig blodet till hufvudet. Jag gick ännu några steg mot brunnen, men återvände hastigt och drog opp ur min ficka en pistol, hvarmed jag sköt på den, som så öfverhöljt mig med skymf. Jag flydde derefter, utan att veta om han var sårad; sedermera fick jag höra att han var död., Sedan domstolens ordförande föreställt henne vidden af hennes brott, frågade han hvarföre hon sick beväpnad. Ni är icke okurnig om den bannlysning som banditerna utgifvit mot vårt hus, svarade den tilltalade. Den ene af mice bröder har blifvit mördad a! dem; den andre hr måst fly hån sitt fädernesland; ban är vid srmåeen i Afrika. Jag var ensam med min moder, och