Aftonbladet – 6 maj 1846, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. — Postoch Inrikestidningen för i går afton innehåller en insänd artikel under titeln: skall den s. k. näringsfribeten för närvarande i Sverige införas? Ett kunde man redan gissa innan läsningen af denna artikel, nemligen att om dess författare och Posttidningens utgifvare få råda, så erhålle vi ingen näringsfrihet. Men detta utgör icke nu egentliga ämnet för vår anmärkning, hvilken gäller det sätt, hvarpå saken afhandlas, emedan detta utgör ett vackert profstycke på den vanliga methoden från den sidan att behandla andras åsigter. Artikeln börjar nemligen sålunda: Det sorl, som de stora ptidningarna för ögonblicket samka öfver detta vämne, deras pockande på sakens snara afgörande och på beslutets innetåll, tyckas bevisa att frågan är å bane, eller att de vilja framtvinga henne. Efter vanligheten bemöda de sig föga att utreda hvad som är rätt i sak. ,Det är för deras ofelbarhet redan afgjordt. ,Desto mera söka de att göra äfven detta ärende till en partifråga, åc. En ganska kort analys af detta Ill stycke skall vara nog att visa, buruvida det är möjligt att gifva ett mera lysande exempel på grötmyndig dumtet, än den värde medhjelparen i Post oc Inrikes här gjort. Först cch främst, när pressen börjar behandla ett offentligt ären de och göra det til: föremål för undersikongar inför allmänheten, så kallas detta alt samka sorl öfver ämnet,. Sedermera säges det, att de stora tidningarna pocka! på sakens srara afgörande, hvilket är en fullkomlig dikt så till vida, som ingen tidning, enligt hvad vi kunne erinra oss, begärt något brådstörtadt afslutande af frågan Just nu, än mindre pockat derpi. Sedermera beskyllas de, aatt efter vanligheten föga utreda hvad som är rätt i sakp. Nu hafva utan tvifvel både Aftonbladets och Dagligt Allehandas läsare haft tillfälle att se, hurusom båda dessa tidningar afbandlat näringsfrihetsfrågan temligen fullständigt, Ailebanda bar redogjort för hela frågans historiska utveckling under riksdagarna härstädes och för aukItoriteternas åsigter derö!ver; Aftonbladet har upptagit en del af samma utredning och derjemt2 framlagt åtskilliga statistiska förhållanden till jemförelse mellan vissa linder, der näringsfriheten och andra der prohibitismen existerar, till ådagaläggande af de olika systemerras verkningar på folkets välstånd. Detta sednare har till och med skett för att besvara Bågra tom? deklamationer, som Post och Iorikes age cile rat efter den tvske merrattarån Bubl. — Mar kunde nu med skäl fråga: om detta icke är sak, hvad betydelse ger då Post och Inrikes ål detta ord? Eller fianer icke redaktioner, vid närmare eftersinnande, det vara något skandalöst att, hvilka argumenter motståndarne är kunna framföra, affårda dem på detta cyniska sätt, så att man dervid mera tycker sig se en skräflande spanmålsbärare vid sin ölstånka, än utgifvaren af statens officiella tidning? Det gifves icke blott inom umgängeslifyet, utan äfven