Aftonbladet – 6 maj 1846, sida 2

ste lönlös, tvungo honom hans obemedlade ekonomiska vilkor äfven nu snart att afbryta denna sysselsättning, för att söka sin bergving dels med fortsatt privatinformation, des också med litterär verksamhet. 1 det sednare hänseendet kom honom väl till pass hans lifliga håg för de techniska och mekaniska kunskoapsgrenarn2, hvaråt han ända ifrån universitetsliden såsom dilettant egnade de flesta af de stunder, som voro lediga från hans hufvudsakliga sysselsättning. Ett serskildt prof af sin härigenom förvärfvade kunskap i de exacta vetenskaperna gaf han, då han vid öfversättningen af Lacroixs handbck i landtmäteriet åt en härvarande förläggare, utbytte originalets för Sverige oanvändbara afdelning om det metriska systemet mot en afhandling om jords skiftning och värdering efter Svenska bruket och enligt Svenska författningar, hvarigenom denna lilla handbok blef så begärlig, alt den påkallat två upplagor. Han kände också landtmäteriet praktiskt, då hen, för att inhemta det, genast efter fullbordandet af sn juridiska kurs, följde en Skånsk landtmätare på dess förrättningar, under tiden mellan vistendet på ting. På sina mathematiska insigter i öfrigt har han gifvit bevis genom de fritt behandlade öfversättningarne af Terquems Handbok i Al gebra och Bernoullis Handbok i Mekaniken. Ett dylkt prof aflade han i allmän technologi, genom sin med tillämpning på sverska slöjder utarbetade öfversätlning af ITermbstädts Handbok i Technologien; och i ett särskildt yrke, hvari han var en öfvad dilettant, genom den af honom efter flera engelska, franska och tyska skrifter, jemte egen sakkännedom, utarbetade Haxdbok i Svarfkonsten, hvilken, fastän icke särdeles vidlyftig, är ett ibland de fullständigaste och derjemte det mes systematiska verk, som bibliografien ännu känner öfver detta ämne, på något språk. Hans arbeten i denna riktning af litteraturen äfvensom den privata undervisning, hvarmed han ännu efter sin ankomst tiil Stockholm i flera år fortfor, hindrade honom imedlertid icke att jemväl underhålla och utvidga sin kunskap om våra inre statsinrättningar. Han följde alltid med värma riksdagsförhandlingarna och intresserade sig hfligt för publiciteten, till dess han år 1854 sjelf uppträdde såsom politisk författare i en liten veckoskrilt kallad Svenska Bondens tidning, hvilken både genom originalitet i iderna och klarhet i framställningssättet genast ådrog sig en viss uppmärksamhet. Det var, sedan denna tidning ett par år utgifvits, som Luttropp inträdde såsom medarbetare i Aftonbladet från början af året 1836, och hvarmed han sedan fortfarit. Det torde icke behöfvas att vidlyftigt omorda hvad han under denna tid var för oss enskildt, genom sitt alltid grannlaga och angenäma umgäingessätt, sin pålitlighet, arbetsförmåga och oförtröttade verksamhet. Det är en smärtsam tillfredsställelse att erkänna den personliga vänskapens saknad i detta hänseende. Men hans rena bjerta, hans lågande värma för rättvisan, hans fasthet i grundsatser, hans klara och oförvillade omdöme, hans corcisa och ofta kraftfulla stil, hvilket allt gjorde honom i hög grad egnad för publicistens ädla kall att arbeta för ideernas framgång, göra hans bortgång till en förlust icke blott inom den enskilda vänskapskretsen och för en sörjande enka med en sexårig son samt bärande ännu ett barn under sitt bjerta, utan äfven för fäderneslandet. Frid och heder åt bans minne! —