Aftonbladet – 6 maj 1846, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Christiania i April 1846. (Från Red:s korrespondent.) (Forts. fr. gårdagsbl.) Hvarje politisk makt måste i vira dagar hafva intelligensen till bundsförvandt, om den vill tänka på att bibehålla sig i längden. Detia bar ock den bättre delen af Norges boadestånd säkert redan erkänt, och dess lefnadsvilkor skall äfven med tiden tillåta det att förvärfva sig den grad af bildning, hvarpi det här kommer an. Men liksom faran af allmänna val efter detta visar s:g vara långt mera skenbar än verklig, är det äfven visst, att det medel, som man så gerna föreslår för att söka bot för de olägenheter, hvilka befaras af det ofvanför beskrifna valsystemet, nemligen ståndseller klass-val, är högst ändamålsvidrigt. Dels är det nästan omöjligt att utfinna och fastställa kategorier, hvaruti samtliga de etementer, som på det sättet hade rätt att yrka andel i representationen, kunde gå upp, dels måste detta valsätt alltid leda till en splittring uti interessen, samt till en för det allmänna bästa högst förderflig vana att betrakta sig såsom representant blott iör serskilda korporationsoch lokalinteressen, då deremot en sann folkrepresentant endast bör hafva det helas väl till mål. Det gamla årets varningar hafva således icke hindrat oss ifrån, att begynna det nya med tillit och hopp, riktade genom en skatt af erfarenhet, som, rätt begagnad, bör inbringa god ränta. Utsigterna äro älven temligen lofvande. Den långvariga freden, goda år i sednare tiden så väl till lands som vatten, i förening med väl ordnade finanser, en utsträckt näringsfrihet samt aflägsnandet af allt slags prohibitivsystem, skråtvång och privilegiiväsende, hafva verkat att de stora uppoffringar, som grundläggningen af det nya statshushållningssystemet utkräfde, nu kännes mindre tryckande, och sedan man har sörjt för de vid hvarje bosättning mest nödiga behofven, bör man kunna vänta att samhället äfven i de riktningar, som ligga högre än det dagliga behofvet, skall fortfara att gå framåt, under skyddet af en nationalförsamling, som är nationalviljans sanna uttryck, cch af en regering, som vill det rätta. Jag tror med säkerhet kunna antaga, att man i allmänhet är belåten med statsrådets nuvarande sammansättning, och att man med de exempel för ögonen, som de två under konung Oscars regering här gjorda statsrådsutnämningar erbjuda, har all anledning att vänta blifvande vakan:er i stats-. rådet på ett tillfredsställande sätt uppfylide ; ty om än icke den sist utnämnde statsrådseda mo!en och crefen för det nyss upprättade inrikes-departementet, f. d. högste rättsadvoksten Stang — såsom händelsen var med den nye marinministern statsråd Foss — hor en ofta pröfvad och i alla delar godkänd storthings bana att åberopa, och om han ock blef upptagen i konungens råd nästan direkte från riksrättens skrank, der han på ett lysande sätt utfört försvaret för len anklagade, men äfven gifvit det på sista storthinget rådande partist mången hård nöt att snäcka, blef hans utnämning likväl ifrån alla håll helsad med bifall. Man hade väl kanhända rellre sett professor Schweigard bekläda denna ost, för hvilken ban onekligen kan anses vara ätta mannen; men då det var allmänt bekant, tt proessorn bade blifvit tillbjuden densamma ch vägrat att emottoga den ), hade man anled) Anledningen tili denna vägran lärer förmoiligen få sökas: dels i den omständighet, att professorns vid samma tid inträffade val till bankadministra