SARSESSESRAENEIERS DER JERFEP SFP OJESEPRERMESRAO —— HÅ Ä Q -fS —— —— Boktryckaren C. Schultze, den nyligen u gångna tidningen Dagens förläggare, har ifrå Köpenhamn skrifvit ett bref, som bär till ö verskrift till min far och mina syskon, hvar: man begärt att ett utdrag måtte införas i ÅA tonbladet, för att upplysa allmänheten om ål skilliga förhållanden i afseende på hans afv kande. Vi anse oss icke böra förvägra dett utan att likväl tillåta oss några vidare kom mentarier deröfver och med uteslutande af e par punkter; som synas af för mycket enskil natur för att utgöra föremål för offentligheten Köpenhamn., Till min far och mina samtliga syskon. Ni, som veta huru jag alltid sträfvat, hur ja fäktat, hur jag ansträngt mitt arma förstånd fö att en gång bli karl, ni böra också kunna tänk er hvad jag lider, då jag till lön för mina mödo måst rymma! ja! jag har rymt! Men jag beklaga er mer än mig. Vär farisynnerhet! Och tro icke att jag var vid kassa då jag rymde! Jag förlorad 4000 Rdr på de första 42 n:r af Dagen. Det ä Dagen, som gjort min olycka, och de penningar som i år inkommit för den, hafva allaredan sprun git. Böckerna skola utvisa sannfärdigheten härai Jeg ångrar icke detta sista steg jag tagit; ty för säljes det lilla jag eger, rätt, så hinner det god till. Att prenumeranterna icke kunna återfå sin: få riksdaler, förstås. För en cession blygdes jag och som en nesa till allmän spott ville jag icki gå. Med den kredit jag hade, hade det varit mi; mycket lätt att uppehålla affärerna ganska länge ty något penningelån har jag aldrig tagit. Ja har aldrig lånat en skilling på revers, och var den dag jag rymde, icke skyldig det allraringast fick!ån. Till ingen käft på tryckeriet är jag skyl dig det ringaste — — (Härefter följer en redo göreise angående penningeförhållanden till ett pa af Schultzes bekanta samt till redaktörerne af Da gen, men hvilket allt är af ingen betydenhet.) — Hade tit. Em endast haft den ringaste reson sig, så hade jag icke tagit detta steg; men bal ville ösa penningar för tidningen med båda bän der! Ingenting blef nog högt betalt; och aldrig heller fick han tillräckligt många pennor. Fi lumpen följetong, visserligen af utmärkt författare men hvars namn dock icke stod der, betaltes me 3 Rdr per spalt; andra artiklar till förtigandes emedan jag icke har rättighet uppgifva auktorn namn. På så sätt kunde jag i andanom se, at det skulle bära åt fanders, — Icke en enda daj sedan tidningen började har jag varit vid lynne Ni har ingen rättighet alls till hvad jag lemnat Allt skall användas för att betala mina skulder Kan och viil redaktionen öfvertaga affärerna, hvil ket icke alls är svårt för dem, så får ni på inte sätt sätta er deremot och jag skulle tacka Guc om de gjore det. Jag frånsäger mig i så fall al rält både nu och framdeles till tryckeriet. Jag har skrifvit till S—g och bedt honom hjeipa pappa Jag är säker på att ban gör det, ty han har et: godt bjerta. — Under fremmande namn reser jag nu tili Continenten, för att com arbetare försök: min lycka. Karl skall jag nog bli ändå. Jag skal längre fram låta höra af mig, men kan och bör icke vämna nu hvarken mitt antagna namn eller hvart jag reser. — Helsa alla! Mina arbetare alla som känna mig. Lef väl! Gud välsigne er alla! Och ni syskon! Varen flitiga och ordentliga, och hjelpen vår gamla far! Ställen er så att ni icke behöfva blygas för er sjelfva. Och nu farväl, farväl! kanske för alltid. Äuvunu en gårg, Gud välsigne och bevare eder! Claös P. S. Bed hvar och en som känner mig, att han förlåer mig. Må den Evige förbarma sig öfver er alla; med stora tårar i ögonen ber jag det innerligt och varmt. Farväl! C!aös.