Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 2

;ondeståndet den tiden på långt när icke var stånd att afgifva ett tillräckligt antal dugliga ;torthings-kandidater, och att antalet af jordgare utom bondeklassen då var så obetydligt, tt det icke ens kunde komma i betrakande. Utan denna förklaringsgrund, skulle man ill och med komma till det resultat, att grundagen gått alltför långt i att tilldela embetsmän östrätt, då de, sårom administrationens organer ch verkställande maktens tjenare, i allmänhet nappast kunna anses för att vara de bäst pasande till medlemmar af nationalförsamlingen. Att icke desto mindre hos oss alltid skall komna en stor del embetsmän, på thinget, det är in nödvändig följd deraf att den största arbetsch förrättningsdugligheten städse företrädesvis kall kunna sökas inom den klassen af statsborgare; och då de icke kunna komma dit utan senom medborgarnes fria val, så!edes icke utan utt vara i besittning af dessas tillit och förtronde, så behöfver man icke bysa någon frukan för folkintressenas åsidosättande, om än smbetsmännens antal på Storthinget blefve allrig så stort, enär sjelfva valet 2afgifver den saranti, som deras ställning eljest synes icke rbjuda. Det konservativa elementet bör icke heller sakna sina representanter och målsmän en väl organiserad nationalförsamling, och då let för öfrigt i vår statsförfattning blott tarfigt är sörjdt för denna, icke ovigtiga, sidan af let representativa skicket är det så mycket mera nödigt att söka Stortbings-kandidater, äfven ibland embetsklassen. Då nu tillika stälerna bilda serskilda veldistrikter, hvilkas rebresentanters antal alltid, i följd af N 59, skall skall utgöra minst Y4:del af bela nationalförsamlingen, och det med temlig visshet kan anjagas alt, på sätt samtlige bittills hållna Storhing äfven visat, endast de mest ansedda borvare derifiån blifvit valde, är det ingen grund att frukta, det de ringare och minst upplysta medborgareklasserna någonsin skola komma att uttränga dem, som äro mest berättigade att injaga Stortbingsplatserna. TIatelligensens makt ir oemotståndlig, om det ock för en tid måste synas som vore den ställd i skuggan. Den har en så väldig kraft alt uppväxa, en sådan förmåra att undanrödja alla hinder, att den slutligen alltid måste segra, och helst på det sättet, att dea lyfter de mindre upplysta medborgareklasserna upp till sig, samt sålunda upplöser och tillintetgör motståndet. (Forts.)