Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 2

der t. ex. helst välja på bönder, handtverkarej på handtverkare o. s. v., är det att befara, att nationalförsamlingen under denna sakernas ordning skall komma att bestå, om icke uteslutande af bönder och handtverkare, så likväl af så många ibland detta slags folk, att de skulle bafva voteringarne i sin makt, och derigenom kan icke det offent!iga anses vara välbelåtet. Allt detta är likväl savnerligen raera farligt på papperet, än i verkligheten; det har aldrig visat sig så vara, der ett sådant valsystem blifvit begagnadt, såsom t. ex. bos oss. Ty om man här undersöker förhållandet i detta afseende (se redanstående efter de tryekta Storthingsförhandlingarne utarbetade tabell )), skall det finnas, att af de elfva ordinarie Storthing, som hållits sedan år 4814, endast ett enda, nemligen det år 1833, varit så sammansatt, att böndernas antal — då likväl dertill äfven räknats klockare och länsmän — nöra uppgått emot antalet af representanter utur öfriga medborgarklasser; hvaremot på alla de öfriga 10 Storthingen representanterne af Bondeståndet endast hafva utgjort en Mindre del af församlingen: på Storthingen före 18353 omkring V-:del, och på de efter nämnde år omkring !;:del, under det att resten bar bestått för största delen af embetsmän, några köpmän och en eller annan handtverkare. Det visar sig således, äfven under våra demokratiska former, med en cepsu3 som går temligen lågt, cch med en så öfvervägande pluralitet af de så kallade lägre medborgarklasser ibland de röstberättigade ati de i sanning kunna säga: hafva valen i sin makt, att den ofvanför anförda olämpligbeten aldrig framträdt i någon betänklig mån, cch det är icke heller anledning att befara någonting ifrån den sidan. Det är väl sannolikt, att antalet af representanter af bondeklassen, i en icke så 2aflägsen framtid, snarare skall komma att tillän aftaga på våra Storthing; men detta skall icke komma att inträffa förr, än då de hafva förmåga att upprätthålla en sådan ställning, och i sådant fall äro de onekligen för landtdistrikterna nationens naturligaste representanter; ty det är ingalunda i och för sig pågot ondt att pluraliteten af en nationalförsamling, i ett sådant samhälle som vårt, utgöres af bönder, då de äro i besittning af den upplysningsgrad och duglighet, som fordras för att uppfylla en sdan plats med ära. Det är ock skäl att bibehålla en sådan framtid för den del af vårt bondestånd, kvarom här kan vara fråga. Anledningen hvarföre vår giundlags författare låtit det byråkratiska elemeatet spela en bu!vudroll i valqvalifikationerna, genom det att grundlsgens 50 i allmänhet tilldeler enhvar, scm är eller varit embetsman, aktiv medborgarerätt eller vahätt, beböfver man icke-söka i den omständigheten, att pluraliteten af den konstituerarde Riksförsamlingen ledamöter bestod af embetsmän, utan snarare deruti, att