Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 2

——— —— Le Man säger ni kände dessa vapen! Hvad menar ni härmed? Att känna vapnen är det, att hafva sett dem? Nej; att känna dem, är att hafva försökt dem. Mcn, har man kunnat bevisa, att dessa pistoler blifvit försökta af Beauvallon? Och likväl hör ni generaladvokaten påstå, att de blifvit det. Försökta!... när? hvar? Man har talat om oredlighet. Oredlighet, min Gud! Vet ni hvar oredligheten befinner sig? Oredlighet är i en anklagelse, hvilken hotar en menniskas lif, hvars heder man anfaller med obevista fakta. Oredlighet är ett uppförande, som består i att anklaga en person för hvad som ej hvilar på något bevis, hvarken starkt eller svagt, hvarken direkt eller indirekt. Detta är oredligt, isynnerhet när den man, som anklagas, gjort allt för att undvika duellen ... (den ryktbare advokaten talar i detta ögonblick med en underbar hänförelse och med den varmaste vältslighet). Huru helgadt än den persons embete må vara, i hvars namn en dylik anklagelse göres, så vidhåller jeg ändå, att der icke är redlig; jag säger, att när man af edsvurnt begär hämnd för en menniskas död, då man telar i en efterlefvande moders namn härom, och likvä gör allt detta så som man gjort, ligger deri något oredligt, orättvist, grymt, som kan komma er att glömma det man talar i Dujariers moders namn... (allmän rörelse i domsto!ssalongen). — — — Jag öfvergär till rättsfrågan. Generaladvokater har sagt: Lagen streffar menniskodråp. Dertil sverar jag ja, så fort nemligen de omständigheter som åtfölja dråpet, deraf göra ett mord eller et mordangrepp. Jag säger ja: lagen straffar sådan dråp, som är mer eller mindre angrepp; men la gen kan icke straffa och bör ej straffa dråp i duell hon straffar det ej heller. Dråp i duell kan icke hafva karakter af morc eller mordangrepp. Detta är klart; alltså, när duel straffades i Frankrike, skedde det genom special