Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 1

domstolen, sina medborgare, Gud sjelf, om hämnd för sin son. Lyckligtvis her jag icke blifvit satt på detta hårda prof. Den röst, som vi hört (Leorn Duvals), har icke haft detta dystra majestät. Omständigbeter utan grund, juridiska spotsfundigheter, en utveckling om strafflagar, dem juryn skulle kunna hafva den skickligheten att begagna mot den anklagade, sarkasmer mot hela verlden mot vittnena och mot personer, som äro fremmande för saken och dem ni icke eger att döma hopade och vacklande förebråelser mot Beauvallion, se der — jag ber min hedervärda medbrodei (Duval) om förlåtelse — 8e der allt hvad jag hört från motsidan. Jag skall imedlertid ej glömma, att jag har ati försvara hr Beauvallon i en lifssak: jag hoppas vara lycklig nog, att icke komma att säga rågot som kan förorsaka smärta, ledsnad eller förargelse hos de personer, hvilka haft det missödet att kallas till vittnen i denna sak. Hr Berryer genomgår nu historiken af proces. sen vid den förra domstolen och begär att uppläsa Pariser-dorastolens utslag; men hvilket vägras. Derpå säger han: låtom oss då lemna detta: jag afstår derifrån. Men det vissa, som ni ej skall kunna neka, är, att vi befinna oss här i förmåga af lagens föreskrifter i art. 2935, 286, 297 och 304: nå väl! hela den sak domstolen har att pröfva och juryn afgöra, är således, om Beauvallon till följe af dessa lagrum är brottslig. Undersökningar hafva icke felats, och först af allt har man, såsom man sagt, velat veta burudana de begge motståndarne varit. Hvad har föranledt de tvistande att komma till stridsplatsen? Huru har duellen blirvit reglerad, och huru har den aflupit? Till en början, hvilka äro den anklagades föregäenden? Man har genomletat hela hans lif, så