Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 1

detta ögonblick. Hr Beauvallon har bestämt sig att vilja hafva upprättelse. Han går till Grisier och säger: jag har en affär; den minsta förklaring, den obetydligaste förklaring skulle hafva gjort nog ... man nekar mig den,jag slåss. Gif mig en lektion i afväpningskonsten. Men hvad tänker ni på? svarar Grisier. Då ni ej vill annat än blott afväpna er motståndare, utsätter ni er sjelf icke mindre än för.... Gör ingenting! återtar Beauvallon, gif mig en lektion i afväpnandet. Hr Dujarier har velat striden, och har ej velat den på värja: han har valt pistol. Med hvilken sinnesstämning har han gått till duellen, då hr Beauvallon gjorde allt för att leda saken till ett fredligt slut? Mellan ombuden blef ingen allvarsam fråga om duell förrän om måndagen. — Jag ber att få uppläsa Filip Martinets vittnesmål, hvilken blifvit hörd vid instruktionsdomstolen, men icke af generalprokuratorn blifvit utställd till vittne här. En liflig tvist uppkommer. Presidenten tiliåter den läsning br Berrvyer önskar af Martinets vittnesmål, men blott upplysningsvis och ej såsom vittnesintyg. Berryer pästår detta med stor ifver. Då höga bifallsrop höras i salen, fordrar generaladvokaten salons fullkomliga utrymmande. Presidenten nöjer sig med att gifva publiken en skarp varning. Berryer fortfor: Således, om söndagen ville Dujarier slåss för att ej få tio dueller på balsen. Ni har hört hr Alex. Dumas utssgo: hans vittnesmål har varit ganska betydelsefullt; hr ÅA. Dumas har berättat er, att Dujsrier omtalat nödvändigheten att slåss, för att undvika tio dueller, tilläggande, att han, derigenom ett han slogs med en god skytt såsom Beauvallon, skulle han afskräcka folk från att komma på honom med andira dueller. Följaktligen ser Bri af denna korta framställning, att å ena sidan Dujarier gjorde allt för att slåss;