Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 1

lämpad deraf; och ingen man i Frankrike skull ej hafva blifvit detsamma. Också har hr DBujarier ganska väl känt på sig att han sårat hr Beauvallon; beviset är, att han hemkoremit ganska orolig; dem. Lola Montes har intygat det. Han hade yttrat: jag har upplefva! en svår natt!. Förstår ni icke, att äfven Beauvallon på sin side var plågad? Inser ni icke lätt, att han, påminnande sig förflutna samtel och det slags rivalite som alltid herrskar mellan tidningsskrifvare, sam! slutligen hela förloppet vid spelet, måste falla på den tanken att skicka några af sina vänner för at! begära förklaringar? Man har mycket utskriki detta steg; men jag måste sannerligen förvåna: deröfver. Hvad säger i sjelfva verket 46351 år: reglemente, utfärdadt af Ludvig XIV i en tid, a: man säkert visste att lefva? Mivad säger 1679 år: edikt? De innehålla för dylika fall, som detta, at Ludvig XIY ville, det man just skulle begära för. klaring medelst sina vänner. Nu komma ombuden och äska sådana förklarin. gar; buru mottagas de? Jag känner icke hi Beauvallön. Duvallon, Grandvallon,, svarar Dujarier; jag vet icke hvad det är för en herre; men för resten, skall jag skicka er mina ombud. Detta svar har på goda skäl ansetts af Beauvallon öka förolämpningen. Han begärde ursäkt, eller dock den förklaringen af orden, att man icke baft för afsigt att med dem förolämpa. Han erhäller ingenting Hr Dujarior nöjer sig med att säga: jag har ingenting sagt, jag har icke förolämpat Beauvallon, och han bar genomträngt sina ombud med ssmms föreställnirg om saken. Hr Beauvallon bragte: derhän att nödgss fordra upprättelse med vapen. Säledes, första dagen: fordran af förklaring den andra: fordran af ursäkt; den tredje: fordrar af upprättelse. Se der affärens gång. Läåtom oss nu se begge partiernes ställning :