Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 3

— Redan för någon tid sedan inkom i en skrifvelse från Elfsborgs län till Red. en berättelse om följande vackra och behjertiade handling, hvars omförmälande af en händelse kommit att något fördröjas, men som likväl förtjenar att blifva känd. Då en 65-årig fru jemte en torparflicka den 4 sistl. Mars skulle återvända hem från säteriet Quantenburg (på Dahlsland) öfverDahlbergsån, brast isen under båda, hvarvid flickan -genast omkom. gumman åter lyckades det, att fasthålla sig i iskanten och ropa på hjelp, hvarvid genast tjenstefolket från Quantenburg nedsprungo till elfven; drängen Jonas Larsson från Quantenburg, kröp ut kill den drunknande och sköt under dess armar en stång, och derpå anlände löjtnanten Theodor vy, Quanten, försedd med tömmar, af hvilka han fick fram ena ändan till den olyckliga. Löjtnanten jemte nyssnämde dräng, och 2:ne andra karlar på längre afständ (emedan elfven omkring gumman var nära ren) skulle nu draga henne upp, men lyckades ej bättre, än att isen genast brast och alla tre tycktes förlorade, hvilket otvifvelaktigt äfven händt om ej hr v. Quanten, den ende som kunde simma, genom sin rådighet och kraft lyckats rädda ej allenastsig utan äfven drängen,som förlorat sansningen och ej kunde taga fast i de stänger som till dess räddning utsändes. Genast efter uppkomsten från det kalla gräfenbergerbadet sprang löjtnanten nu efter en stege, som han sköt ned i vattnet och den förut nämnde drängen kröp ut på densamma oaktadt de på landet ståendes varningar, deribland den i vattnet liggande gumman sjelf besvor honom, att ej såsom hon, förspilla sitt lif. På detta vis räddades hon slutligen, efter att hafva en och en half timma legat i vattnet. Hon yar dock, då hon uppdrogs på landet, sanslös. Med glädjetårar omtalar gumman huru drängen jemte sine ädla bemödanden, intalte henne