Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 2

gilvet tecken uthärdade Beauvallon Dujariers eld, och nästan straxt derpå sköt han: Dujarier föll. Fr. Sade icke hr de Boigne: skjut då, Beauvallon! Sv. Beauvallon lagade sig just till att skjuta i det ögonblicket; och använde derpå ej mer än den nödvändiga tiden. Fr. Har ni hört talas om den omständigheten, att Arthur Bertrands finger svärtades? Sv. Nej, min herro. Berryer. Jag ber vittnet väl draga sig till minnes, huruvida, emellan lördagen och måndagen, han återsett Dujarier, de Boigne och Arthur Bertrand? Sv. Jag såg Dujarier lördagsaftonen; jag sade honom att jag ansåg affären föga alfvarsam; han talade med mig i en förtretad ton, och yttrade sig mest om saken med hr Roger de Beauvoir, Fr. Var Arthur Bertrand redan utkorad till 3t Dujarier ? äv — serendar. visste icke ännu bestämdt, att han skulle blifva det. . Fr. Hade ni icke om söndagen gått med hr d Equevilley till hr Arthur Bertrand? Sv. Det mins jag icke. Fr. Vid hvilken timma, om söndegen, emottog pi hr Arthur Bertrands bref? Sv. Jag var utgången. Brefvet kom mellan kl. 3 och ö. . Fr. Mins ni, om ni söndagsaftonen, gick med br dEquevilley till hr Art. Bertrand? i Sv. Jag gick så många gånger för denna affär, att jag ej fullkomligen kan draga mig till minnes detta särskildt. Jag tror det likväl. Fr. Mins ni om ni träffade hr Finot hos hr Bertrand? i Sv. Ja, min herre; det kommer jag ihåg med säkerhet; och det var, efter hvad jag tror, om söndagen. Jag hade alldeles förgätit denna omIständighet, (Forts. följer.)