Aftonbladet – 30 april 1846, sida 3

TUNT, I JALVILLE NI UDIVP),); MUUND UL UU! CBUGU DHL luppvärmde deras stela lemmar. (G. L. T.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En f. d. gardist; Carl Gustaf Forslund, in kom i går afton uti en kryddbod vid St. Bad stugugatan ä norr och fann tillfäl!e, under de badbetjeningen var sysselsatt med andra kunder expedierande, att tillegna sig ett parti målarbor star, hvarmed han skyndsamt begaf sig bort. Har blef dock snart ertappad på en krog i grannska pet, och föregaf då, att han tagit borstarne ptil oro, emedan han ämnade köpa en. Denna förklaring togs dock icke för god, utan Forslund ble inmansad i häkte. — För några veckor sedan tillgrep en förfaller mansperson, vid namn A. W. Gyllenbåge, uti et af kämnersrättens förmsk en klädesmössa, som tiil. hörde en stadstjenare. G. hade i går blifvit ertappad och inställdes s. d. ti:l polisförhör, hvarvid han erkände sin förbrytelse, samt uppgaf att har för en rår sålt mössan till en uppgifven klädmäklerska, men hvilken förnekade handeln. Målet re: mitterades till kämnersrätten och Gyllenbåge förklarades skyldig att träda i häkte. — En f. d. trumslagare vid namn Wilheim Frost, som är blott omkring 20 år gammal, men för någom åkomma i ena armen erhållit afsked ur krigstjensten och sedermera icke tagit sig något nyttigt före, hade, enär hans trasiga kläder och usla belägenhet väckte deltsgande, genom öfverstäthållareembetets försorg sist). lördag fått en ny blus och ett par nya byxor samt ett par skor. Han fann sig dock icke rätt väl i de nya kläderna, utan hastade att låta afyttra dem, hvarvid en gammal f. d. stadssoldat emot en skillings arfvode biträdde bonom såsom mäklare och sålde de omnämnda klädesplaggen för 36 skillingar till en gelbgjuteriarbetare vid namn Carl Dableren. Skorna sfyttrades till ett barackhjon för 42 sk. Frost och stadssoldaten voro i dag inställda till polisförhör, hvarvid äfven köparen Dahlgren på kallelse var tillstädes; de fingo alla ecmottaga välförtjenta förebråelser för sitt omberörde förfarande, och handeln lärer komma att återgå. — Hos kämnersrättens första afdelning förekommo sistl. gårdag, bland annat, följande mål: Ransakningen, angående den uti hr Schultzs salubod verkställda stöld af 6 alnar blått kläde, fortsattes, dervid ett vittne sade sig hafva på Skeppargatan, samma dag stölden bogicks, mött och på nära håll gått förbi tilltalade enkan Bergman, som under ena armen bar ett i papper inlagdt klädesstycke af mörk färg. Bemälda Bergman, ehuru således genom 3:ne vittnen lagligen öfvertygad att håfva innehaft ett stycke mörkt kläde, fortfor, på tjufvars vanliga sätt, att förneka sanningen, under trotsande och skymfliga ord mot vittnena. Målet uppsköts. — En fabriksarbetare, Lindgren, var, tillika med en ycgling, som han förledt att afyttra stulna saker, ytterligare inställd till ransakning för föröfvad stöld. Det hade förra ransakningsdagen blifvit upplyst, att Lindgren af de stulna sakerna innehaft en kikare, hvilken han genom den tilltalade ynglingen utbjudit till salu. . Nu ändrade båda kontrahenterna uppgifterna så, att förhållandet skulle vara elldeles motsatt, nemligen, att ynglingen skulle till Lindgren hafva försålt kikaren. Denna list lyckades likväl icke efter beräkning. Tvertom gaf den rättens oriförande anledning att närmare fixera Lindgrens fysionomi, hvarvid den skarpsynte och erfarne domaren, igenkännande L. att vara en för flera år sedan vid hufvudstadens serskilda domstolar för stöld sakförd guldsmedsgesäll, bragte honom till bekännelse att vara för tredje resan stö!d dömd till lifstids fängelse å Landskrona fästning, från hvilket straff L. föregaf sig vara genom Konungens nåd befriad. För inhemtande af upplysning om: förhålländet med detta föregifvande blef målet uppskjutet. — Traktören B. och hans hustru inställde sig vid rätten, den sednare med angifvelse att af sin man hafva blifvit misshandlad. Flera vittnen hördes, hvilka alla intygade, att hustrun vore af ett mildt och saktmodigt sinnelag och att hon, då ssmtal makarne. emellan uppkom och å hennes sida börjades, med godhet, välvilja och foglighet tilltalat mannen, hvilket tal denne deremot bemött med shårda och billra. ord. En delvittoen intygade ock, att mannen slagit hustrun, och, enligt ett vittnes utsago, hade denna misshandling gått så långt att blod flutit utur hustruns näsa och mun. Vittnena, deribland 3:ne bryggare i hufvudstaden, ntygade ock, att hustrun i afseende på husets afärer i och för rörelsen ådagalagt ordentlighet och edbarhet. Misshandlingen mot hustrun förnekade nannen; det öfriga icke. Något annat fel å huiruns sida kunde han ej eller uppgifva, än att 10n skulle vara jaloux. — De båda makarne hare nför konsistorium i sistl. Febr. månad undergått arning; denna ceremoni synes likväl icke hafva örbättrande verkat på mannen. Groft dråp, hvilket dråparen velet försona med vådabet. Lördagen den 6 September sistl. år på eftermidlagen träffade nägre vägfarande bönder tillsamnans vid Mosekrog. belägen inom norra Möre hä