Aftonbladet – 30 april 1846, sida 2

t. ex. Viooovr Yrooaos 10000 Y10000 MMy för de på hvarandra följande åren; men slutet blir ändå detsamma, ehuru det genom den mindre folkökningsprocenten inträffar några år, årtionden eller århundraden sednoare. Mot sjelfva siffrornas resultat är alltså icke någonting att invända. Men har väl ett sådant resultat motsvarats i verkligheten för någon längre tid? Eller kan det ens inträffa? ... Derom är frågan: och med ja eller nej till svar på dessa frågor står eller faller bela beräkningen och hvarje derpå grundad statsekonomisk och legislatif tilllämpning. Att det icke har inträffat för någon längre tid, säger oss verldsbistorien; ty den upplyser att jordklotet var under Egyptens och de stora vestasiatiska rikenas blomstrande tidehvarf ungefär Ika befo!kadt som nu; men denna period inföll för omkring 3009 år sedan; och vill man göra sig besvär med beräkningen af en geometrisk procression för blott 2000 år derifrån, så får man en så ofantlig folkmängd, äfven med ett högst ringa tillökningsbelopp, att hela fasta landet i alla verldsdelar skulle redan för 2060 år sedan varit lika befolkadt, som China är nu. Då åter ingenting ditåt försports, så innehålla sjelfva siffrorna vederläggningen af beräkningsgruadens rigtighet. En annan och icke mindre skarp vederliggning ligger i fysiologiens lagar. Enligt dessa ges ej någon orsak, hvarföre menniskans fortplantning kan fortgå i större förbållanden, än slagtboskarens och spannmålsarternas; ty det ena som det andra beror i grunden på samma fysiska utvecklingskraft. Men Malthus hade i Eogland funnit sina siffror bekräftade, och utan att misstänka blotta tillfälligheten för bekräftelsen inom ett jemnförelsevis ringa antal år och en ganska obetydlig del af den bebodda jordens yta, lät han ej vederlägga sig, så länge ingen dertill hade dylika siffror att framlägga från andra länder. Orsaken till fattigdomens tillvext fann han alltså i sina kalkyler, och han bidrog härigenom förträffligt att öfverskyla den engelska fattigdomens verkliga or:ak, nemligen den engelska jordegendomens koncentrering på få händer, och det uteslutande privilegium som den engelska jordaristokratien i följd deraf tillkämpat sig, att på sina gods frambringa alla de lifsmedel, hvartill engelska folket ägde tillgång inom Storbritanniens egna kuster, samt den, till denna privilegierade kasts förmån, af den sjelf redan den tiden högt uppskrufvade tullen på utländsk spannmål — då äfven beledsagad af införselförbud mot utländsk slagtboskap —, jemte det öfverdrifna pris, som jordägarne till följd höraf fordrade och kunde fordra, i jemnförelse med priset på lifsmedel i andra länder. Icke heller bör härvid förgätas den ofantliga statsskuld, som England under en aristokratisk represeatation åsamkat sig, och hvars rentor måste betäckas genom höga skatter på en mängd förnödenhetsartiklar, samt sålunda äfven i sin mån fördyrar lifsuppehället för den arbetande klassen. Malthus matematiska abstraktioner — kuriösa, som räkneexempel, men. ingenting vidare — balva fått ett alltför bedröfligt inflytande på åsigterna öfver de fattigare folkklassernas ställning i England, och, genom ett särskildt missbruk, på den ekonomiska lagstifthingen i många andra länder. Man har antagit det af Malthus uppställda teoremet som ett axiom i statistiken. utan andra modifikationer än en större eller mindre nedsättning i folkökningsprocenten. Af det nyss anförda torde kunna auses uppenbart, att pauperismens förmenta tilltagande icke har sin källa i någon mystisk mnaturlag, till följd af hvilken samhällena skulle genom ett förut bestämdt och oundvikligt missförhållande emellan folkökning och lifsmedelsproduktion objelpligen skrida en allmän fattigdom till mötes. Det återstår då blott att kasta en blick tillbaka på den frågan, huruvida något skäl finnes för det så ofta höjda ropet, att förhållandet i detta fall nu, överbufvud, är värre än det varit tillförene. I detta afseende mås!e man framför allt iakttåga, att icke betrakta frågan ensidigt, d. v. s. icke bedöma tillståndet endast efter en jemförelse mellan de fattigas antal under tvänne olika perioder; till en oväldig grund för omdömet fordras det deremot, att taga i betraktande följande omständigheter nemligen: 4) Förhållandet emellan de bergades och de fattiges antal under folkmängdens tillvext. 2) De bergades förmåga att underhålla defattiga. 3) Huruvida de fattige nu befinna sig i ett mer eller mindre bjelplöst tillstånd i följd a! iudustriens utveckling, än tillförene. 4. I afseende på den första frågan, eller den som angår förhållandet emellan de bergades och de fattiges antal under folkmängdens och industriens tilivext, kan det då icke bestridas, att om äfven de fattiges antal tillvext, men antalet af de förmögne och berzgade tilltagit i ännu större proportion, så är ställningen i det