Aftonbladet – 30 april 1846, sida 2

Förhör den 27 Mars. T.öttegångssalen är sedan kl. 7 på morgonen öfverfull af menniskor. Presidenten hade låtit uppen särskild läktare för tidningsskrifvarne, hvarde ega en öfversigt af sa!en och hela samlinri, samt för egen del ej sakna tycket af orvanister i cn kyrka. Småningom lugnar sig den oroliga folksamlingen. Fruntimmer, till stort antal och utan att hafva låtit sig afrskräckas genom hr Martin de Nords cirkulär, intega första bänkarne. Man finner, alt de hysa särdeles nyfikenhet att få höra de viltresmål, som hr Alexander Dumas, demoiselle Lola-Montes och do fyra sekundanterna hafva att afgifva. Domstolen sätter sig kl. 40. Vittnesförhöret fortfar. Presidenten låter uppläsa det vid instruktionsdomstolen till protokolls tagna vittnesmålet af Carolina Botsseau, fru Allart, dramatisk artist: Jag kände Dujarier sedan 3 är tillbaka. Han skref flera artiklar om mig i La Presse, då jag spelede vid Chantereine, och då jag debuterade i Pais. Hr Beauvallon förestä!ldes mig af hr Cavalier, auskultant i Conseil åEtat. Hr Dujarier sade mig, att han icke ämnade vidare besöka mig, emedan det var honom oangenämt att möta Beauvallon. Då den sistnämnde en dag förklarade mig det nöje ban fann hos mig, svarade jag, att nöjet å min sida också borde vara bra stort, om jag skulle gifva bonom företrädet framför Dujarier, hvilken gjort så mycket för mig. Hr Besuvallon inföll, stt Dujerier icke egde skäl att bafva någonting emot honom. Det är sannt, -satt detta samtal hölls i närvaro af 7 eller 8 personer; men jag tror icke, att det heft inflytelse på duellen. Fr. Anklsgade, hvad bar ni att säga derom? Sv. Det var hos-fru Allart jag såg Dujarier för första gången, då man berättade mig de uttryck hvsrom frågan är. Jag nöjde mig i sjelfva verket med att säga, det hr Dvjarier hade orätt.