Aftonbladet – 27 april 1846, sida 3

Beträffande åter en föreskrift om bestämd tid till inöfning i yrket, innan apothek må köpas, så är en sådan föreskrift både nyttig och a! kollegium insedd, samti det Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställda förslag till nytt apothekarereglemente införd, hvilket derjemte innehåller de ytterligare föreskrifter till apothekareyrkets utveckling, som sökanderna synas sakna 13), I afseende på sista frågan, som åsyftar att åt apothekare bereda inträde uti Eders Kongl. Maj:ts Sundhetskollegium, bör kollegium ingalunda bestrida att ju erfarne och dertill möjligen skickliga ämnen tidtals bland apothekare kunna finnas, de der skulle till Eders Kongl. Maj:ts och rikets nytta fylla en sådan plats, hvartill dock ovilkorligen måste fordras upphörandet af all egen delaktighet i apotheksrörelse; men kollegium anser icke deraf följa, att det vore till någon båtnad för det allmänna ledande, om det föreskrefves, att en bland Sundhetskollegii ledamöter nödvändigt måste hafva varit apothekare. Att deremot en person, som innehar apotheksrörelse, skulle erhålla ett sådant uppdrag och derigenom sättas i frestelse att i rådslagen befordra egen fördel, anser kollegium icke vara med riktiga grunder för inrättningen af elt statens embetsverk förenligt. Koliegium vågar tro, att vården om apothekareyrkets lagliga intressen icke mera tarfvar ombud i ett statens embetsverk, än alla andra industriyrkens; emedan dem alla står lika öppet att inför Eders Kongl. Maj:ts thron frambära sina angelägenheter till nådig pröfning 14), 12) Något sådant hafva sökanderna ej eller påstått: uti deras ansökning kan ej upptäckas den rin.gaste anspelning på de personer, ät hvilka apothekares examinerande är ex officio uppdraget; utan just mot de föreskrifter, som dessa hafva att följa. Om dessa föreskrifter yttrar kollegium sig intet, ej heller gifver det något svaromål beträffande de inträdande disciplarnas kunskaper och antal. Hvarföre detta? 13) Det vore högst önskeligt, att så verkligen förhölle sig. Ins., som aldrig genomläst detta förslag, har likväl af den omständighet att mer än 40 år nu förflutit, sedan det blef färdigt, fått i sitt hufvud några misstankar, att det icke måtte vara fullt öfverensstämmande med tidens anda och behofver, d. v. s. icke antagligt; men skulle han häruti misstaga sig, så kan dess långa hvila icke nog beklsgas; ty dess goda frukter skulle redan nu hafva hunnit blifva fullmogna. En fråga likväl, i förbigående, om detta förslag! Innehåller det t. ex. någon förbättrad föreskrift om kompetens till apotheksföreståndareskap? För det närvarande är denna fråga uti högst beklagligt skick: 8 af vårt nu gällande apothekarereglemente säger väl tydligen, att Sundhetskoll. kan ingen, som apothekareansvar åligger, från apothekareexamen dispensera; men redan uti 41 står det, att till apotheks förestående kunna ej blott examinerade provisorer utan ock andra försvarliga pharmacie-studiosi sig anmälan. I slutet af samma står det likväl, att kollegium bör noga tillse, att en till apotheksföreståndare antagen pharm. stud., så fort möjligen ske kan, sin provisorsexamen aflägger; och lagens mening kan således omöjligen vara annan än att pharm. stud. må härtill användas endast då verklig brist på. provisorer förefinnes. Nu börja likväl de aldra flesta apotheksföreståndare att vara oexaminerade, ehuru öfverflöd på examinerade finnes; men se! dessa äro dyrare (de vilja nemligen hafva något att betala sina examenskostnader med) och derföre skola de qväsas med hunger. Det är företrädesvis de många nya filialapotheken (det anses nemligen ej skadligt om en apotkekare ruineras af en annans filialapothek; men väl att en, som sitter i öfverflöd, förunnar en fattig provisor, att söka sin utkomst i hans grannskap), som besättas med oexaminerade; men också flera oberoende apothek. För de oexaminerade föreståndarna måtte provisorsexamen vara bra omöjlig; emedan man känner sådana, som i 415, ja! 20 år varit föreståndare utsn att vidare examineras; ja! man känner dem, som äro eller varit föreståndare utan att hafva tagit någon farmaceutisk examen. Hvad är nu följden af detta? Jo! den examinerade harmas och frågar: hvarföre har jag blifvit tvungen att taga examen och göra stora omkostnader, då andra, som icke gjort detta, få samma rättigheter som jag? besitter jag mindre kunskaper och skicklighet än de oexaminerade, eller hvarföre skall man icke blott icke erkänna min öfverlägsenhet, utan fastmera förfölja mig och söka förderfva mig, derföre att jag förvärfvat mig en sådan? Den oexaminerade glädes i sin fåvitsko och tänker: hvad behöfver jag bråka med läsning eller kännas vid dryga utgifter, då jag har nästan bättre som jag nu har det? Hvad som brister mig i dokumenter, ersättes lätt genom en sjuklig apothekares, en apothekareenkas, en konkursmassas eller en läkares förord, (Läkare få nemligen också rättighet att ansvara för apothek; men eljest plägar det ej tillåtas att samma person är både-den kontrollerande och den kontrollerade.) Den vidare följden häraf är den, att den oexaminerade föreständaren i hemlighet köper eller arrenderar apotheket och har det till sin död utan att taga examen, Om fallenheten för studier. på. detta vis uppmuntras, så har ins. bra skefva begrepp. Har någon af dettas läsare läst artikeln om embetsverkens ställning till talangerna?!!: Hvarthän förtryck och orättvisor leda, derpå hafva vi slående exempel i dessa dagar, från och med de utländska politiska nyheterna till och med patentskorstensfejarens annonser!! i Angående föreskriften af bestämd tjenstetid innan apothek må köpas, hafva både sökanderna och kollegium -storligen feltagit sig; ty vårt nu gällande reglementes 9 S föreskrifver bestämdt 5 t—dl. 4 a RR KN AT RA RR Jå 6 ARA KR RR JRR