Aftonbladet – 27 april 1846, sida 2

Sv. Man brukar detta uttryck om en pistol, då man deruti blott lägger löst krut, och afbränner fängkrutet. Fr. Imedlertid har det blifvit sagdt, att man bär endast affyrat fängkrutet, hvilket skulle väcka den förmodan, att man icke vid tillfället en gång afbränt löst krut inni pistolerna? Sv. Jag skulle tacka min sekundant mycket om så vore; men jag har sett honom fyra af så som jag anfört, och det till den grad, att en annan af sekundanterna utbrast: bränn icke al så starkt!; och i sjelfva verket kunde deraf den färg eller vätska uppkomma, som man fann i den ena pistolen. Fr. Hvad gjorde man sedan? Sv. Den ena platsen var bättre än den andra. Hr Dujariers sekundanter erbjödo mig den. Men mine sekundanter utöfvade ett dylikt ädelmod, och afslogo anbudet.Jag ställde mig alltså på den ofördelaktigare platsen. Fr. Vidare? Sv. Jag gick framåt med fälld pistol och bröstet litet indraget. Sedan min motståndares pistol gått af, hörde jag de Boigne ropa till mig: skjut då! skjut då! Det var för att förvirra mig. Jag vill icke åt honom härför. Ne omedelbart derpå upplyfte jag handen och sköt. Fr. Efter den ädelmodiga afsigt ni visat, att vilja spara er motståndares lif, synes det, att ni bort skjuta i luften? Sv. Det var. ett skäl, som afhöll mig derifrån. Jag lar väl sedan blifvit öfvertygad, att mina sekundanter ärnade afbryta duellen; men jag kände ej då denna öfverenskommelse. I