Aftonbladet – 23 april 1846, sida 2

Hb HEB 1 8XaIBELISTS SLdAs dölaktigiet Vil Kriget, dä den utgjorde en gränsarmås stöd på ena flygeln med egen linieflotta utanföre sig, då riksgränsen från en enda punkt vid sjön sträckte sig in åt landet, med närvarande tid, då riksgränsen är hafvet och kusten 220 mil lång, samt linieflottan (som man vill) borta, hvadan skärgårdsflottan, såsomsherr amiralen anmärkt, kommer att utgöra kust-armens avantgarde, så vill det gifva tänkaren, kanske icke så ringa möda att på logiska grunder, genom skärskådande af armåens flottas bedrifter: intill 4814, kunna leda sig till lika slutsats med herr amiralen, att våra kusters kraftigaste f örsvar, lämpadt efter våra egna och nästan alla andra nåtioners. kusters så olika förhållande, rättast och säkrast uti behofvets stund skall vinnas genom de dispositioner, som gemensamt företagas af kunnige och erfarne befälhafvare för skärgårdsfartygen, försedda .med tillräcklig ) och god materiel, uti samråd med befälhafvaren för kustarmeen, hvilka båda betydliga försvarskrafter med sitt befäl alitid böra verka uti samband med hvarandra. . Men ehuru det är svårt att följa eller föreställa sig hr amir. Kreugers tankegång, enär, såsom han sjelf erkänt, han varit förhindrad att yppa andra än de uppgifne resurserna, i afseende på det vådliga uti avt i tryck ovarsamt umgås med försvarsverket, mäste man dock hålla hr amir. räkning, iör den tydlighet hvarmed han afhandiat sitt ämne, och öfverlemnat det till allmänhetens pröfning. Annorlunda har insändaren förfarit, och nägra få af dess misstag vill man försöka att tillrättavisa... Han börjar med att påminna hurusomSkandinaviska kustens lokala beskaffenhet, för det mesta är olik andra länders, genom dess inomskärssegelleder, och dess förmur af tusendetals öar, holmar, klippor och grund. Härvid vill det synas som insändaren vore obekant med kusten, ty om den rådfrågas, så erfar man, att samma och; lika beskaffad förmur som svenska kusten äger från Haparanda till Svinesund vid Fredrikshall,. äger Finland jemte Åland från Torneå till Cronstadt och till vidsträcktheten minst lika. Estland, Ingermanland och Lifland, en del af Preussen, Hollstein, Meklenburg och Danska öarne, alla hafva öar, skärgårdar och inre segelleder, och Norrige är icke heiler utan, följakteligen, är det hela Norden, eller hela Norra Europas sjökust, som är försedd med en så kallad förmur, hvilken södra länderne: sakna, och ingalunda ensamt Skandinavien Imedlertid har insändaren ordat om vikingarne, samt framhaft i sammanhang dermed, hurusom Syeriges och Finlands kuster 4749 plundrades från: Westerbowen till Calmar län, oaktadt vi den tiden ägde 30 goda linieskepp. utom mänga fregatter. Och hvad var orsaken? Jo Sverige hade då ingen skärgårdsflotta.... Statsrådet frih. Gyllengranats allmänna sjökrigshistoria åberopas, men huru har den väl blifvit läst och förstådd; då Iman, med stöd deraf, så oförbehållsamt angifvit orsaken till kusternas sköfling? Vill då insändaren förmå någon bildad menniska att tro, det England. som 47419, enligt afslutad traktat, skulle bistå oss emot Ryssland, icke förmått tygla den kloke Tsar Petter, till sjös, och hälla honom inom sine gränser? Hade väld dertill behöfts, så hade den i Sundet liggande overksamma engelska flottans anlö-pande af Finska viken gjort tillfyllest; men detta uteblef. Den med allmänna historien blott flygtiigt bekante känner tillståndet i Sverige 4719, och att. alla våra krafter voro förlamade, genom kriget, genom pestsjukdomar, missväxter i följd af jordbrukets förfall, stagnation i handel, och i synnerhet vår penningeverket efter riksbankrutten, då mynttecknen indrogos, alldeles förstördt, och nästan all militär upplöst. Det synes under sådane allmänt kända förhållanden oväntadt nog, att det ännu skall finnas någon svensk, med anspråk på: uppmärksamhet; som icke kan förstå, att om Sverige än haft en nog stark skärgårdsfiotta för att. med den afslå tsarens invasion, så hade den måst förblifva overksam, af brist på folk, förråder och medel. Eller tilltror sig insändaren att, med hopp: om att blifva trodd, leda motsatsen i bevis. Hade vi ägt och möjligen kunnat bereda utväg att begagna den (skärgärdsflottan) så hade det varit oför-svarligt af styrelsen att, uti landets nödställda belägenhet, utrusta den emot den makt som hemsökte oss, då det för högst betydligt mindre kun nat skicka en eskader af sina 30 goda linieskeppoch många fregatter till Finska viken, med långt mindre antal trupper om bord — (vi ägde ju då ännu Finland, dess folk och tillgångar samt hamnar och resurserna i dem) — än vi nu förgäfvesanvände emot härjningarne; och då hade den. kloke tsaren troligen fått nog att göra för att skydda egna kuster från en lika behandling som han länge och ostraffad: utöfvade ä de svenska. Men vi voro nog lårgt sjunkne uti vanmakt för alt icke en gång förmå bekosta en linieeskader, långt mindre en stor skärgårdsfiotta, ty ringa hade den icke behöfts, för att förmå hälla kusten fri från Westerbotten till Calniir län. Sådant allt kunde icke vara obekant för någon, och minst. af den som inför publiken tillåter sig att mästra det ) Detta kan väl icke alltid tagas för afgjordt, ty: kusten ör ju 220 mil på hvilken den med största hastighet flyttbara fiendtliga armåen,. der den minst väntas,, kan landa, och säledesföreträdesvis kan välja den eller de punkter, der man med afseende på möjligheten att underhålla skärgärdsfartyg allestädes lemnat tillträdet öppet således utån avantgarde; kanske utan all militär. ) Hvad som erfordras för att vara tillräcklig, då hr amir. förklarat det omöjligt att skydda hela landet, kan bedömas olika, men af skäl, införda i den här förut upptagna första noten, kan frågan icke vara likgiltig, och misstag vådliga: till, räckligheten bör noga , beräknas till såväl medel som folk. ) Här hemställes om hr amiralen öfvervägt, ate kusten är 465 svenska mil, men Sveriges hela befolkning, som kan bära Vapen, icke öfver en half million, således föga öfver 300 man på hvarje mil. Vi hafva dock erfarit att 3000 man på 4 bataljoner kanonslupar inem landtbatterier 4814 icke kunde förhindra en från sjön kommånde cetvrka af enl SVåg marin att tföra sinä