Aftonbladet – 21 april 1846, sida 2

uppåt sjelf den andra. Bankiern hade önskat köp: dessa, för årstiden ännu ovanliga frukter, för at skänka bort dem till någon hög person; men de höga priset hade gjort honom tvekande. Efter der ertighet han nyss rönt af trädgårdsmästaren, trod. de han sig böra visa någon tillbaka och underrät tade sig derföre om priset på de öfriga tre. Jaj kan icke lemna dem för bättre, än då de voro fy ra, eller 4200 francs,, svarade trädgårdsmästaren Bankieren fruktade kanhända, att denne möjliger kunde dela en persika till med sig och för då tvenne återstående ändå fordra 1200 francs, sam skyndade sig att uppräkna den begärda summan Kanhända var det de dyraste frukter, som blifvi sålda i Paris. — PAGANINI. Då denne utmärkte violspelarc en gång var i Frankfurt a Main, uppåehöll sig äfven en annan skådespelare derstädes, hvilken ickt oskickligt härmade Paganini. Denne fick höra ta las härom och begaf sig en afton på spektaklet, di skådespelaren skulle uppträda. Paganini satt i en loge med långt hängande hår, den svarta rocken knäpp ända upp till halsen, samt betraktade med nyfiken het skådespelet. Så snart hans spegelbild visad sig likaledes med långt svart hår och den svarte rocken knäppt ända upp till halsen, skrattade Pa. ganini och förrådde icke minsta missnöje öfver applådissemangerna, som den påfallande likheten med honom sjelf förvärfvade den andre. Paganini applåderade sjelf lifligt och skrattade bjertligt å de många små gester och fasoner, som skådespela ren stulit af honom; men förnämiigast öfver de egendomliga framträdandet, den sneda bugningen, taktmarkeringen med foten och en hop bisarrerier som ice finnas besynnerliga hos en stor virtuos Andtligen kom dagen för Paganinis uppträdande Otåligt väntade mängden att se honom framträda och man var dubbelt nyfiken sedan man redan ge.