—— TE or — — var en smal vik, som vi rodde öfver och gingo uppför en backe till en gul herrgård. Här Bingo vi in, och denne man var en mycket beskedlig man. Han skref på bordet och bad mig läsa, men jag förstod det icke. Han skref ett bevis och gaf m:g, och nu fick jag gå ensam, hvilket var mig en stor glädje. Jag gick härifrån, och tredje dagen derefter kom jag till Trondhjem. Jag gaf mitt bevis till en man på gatan; han gaf mig det tillbaka och visade mig in ti!l polismästaren; jag gick in och gaf min attest åt honom, och ban följde mig till institutet för döfstumma. Det var klockan 42 på dagen den 4 Augusti 1844. Trondhjem den 30 Mars 4846. PEttrR PEHRSSON. — — EN SIBYLLINSK KONSTTRÄDGÅRDSMÄSTARE. En rik bankier, herr de R. i Psris, hade nyligen hört omtalas, att en konstträdgårdsmästare hade några underbart sköna persikor hängande på en spalier, men att mannen höll dessa så dyra, att någon amatör ännu icke anmält sig som köpare. Bankieren gick till honom, utan att gifva sig tillkänna. Trädgårdsmästaren begrep likväl snart hvem han hade framför sig och förde honom till spalieren, hvarpå hängde fyra persikor af den skönaste färg. pHvad kosta de? frågade bankieren. 300 franes stycket, sysrade trädgårdsmästaren. Bankieren yttrade att detta ändå vore bra mycket penningar, men trädgårdsmästaren gjorde honom då uppmärksam på, alt i hela Paris ännu icke funnos några mogna persikor. För att visa sin erkänsla öfver bankierens besök, bad trädgårdsmästaren att få dela med honom en persika, hvarpå han nedtog.en och skar den midt itu, gaf bankieren ena hälften och