Aftonbladet – 20 april 1846, sida 3

persiske naboben, sir Tjamsetji Tjetsjiboi från Bombay, her till drottning Victoria afsändt några presenter, hvilka till öch med i England anses af oskattbart värde. Fyra arabiska hästar, af den mest aktade fullblodsrasen, och klädda i kaschmirssjalar, anlände för ett par veckor sedan, under vård af I stallmästaren vid Bombays ridande artilleri, m:r I Randall; de togos genast i ögonsigteaf drottningen och bennes gemål. Omedelbart derefter kom oförI modadt en annan dyrbarhet, som man hade ansett vara förlorad, nemligen ett med den högsta konstTrulländnivg arbetadt skrin af guld, innehållande lutsökta indiska tyger och drögter. Det var afsändt från Bombay med ångbåten Great Liverpool; men Tfartyget strandade på spanska kusten. och skrinet utgjorde en ibland de få delsr af laddningen, hvilka man lyckades rädda från vraket. — NorsK IsHANnNDEL. Mellan d. 28 Mars och 4 April infördes till: Berwick, för-ett engelskt botags räkning, fyra skeppslaster med is från särskil1da hamnar i Norge. — SKRUFHBJUL PÅ GREAT BRITAIN. Det förut anbragta har befunnits för klent för verldens största ångfartyg; man har nu insatt ett nytt, som yäger sju tons (nära fyratiotvå skeppund viktualievigt). — Venedigs konstgudomlighet för vintern har varit Fanny Elsler; hon tog sina afskedssteg den 94 Mars, under hifallsstormar, sådana som I blott Italien vet om. Teatern blef, naturligtvis höljd med de skönaste vårblommor; åt danserskan sjelf räcktes 3 fot långa kamelibuketter; gondolen, hvari hon for hem, ver rikt smyckad med guirlander, och sent inpå morgohen återskaltade Canslgrande af serenaderna under hennes fönster, vid glansen af facklorna som upplyste den ljumma vårnatten idogernas gamla stad. — Man tycks för öfrigt lefva blott för nöjet ännu, i Venedig; sjelfva den nya jernbanan har hittills icke visat den påräknade verkan till handelns återlifvande; den tidiga våren bör endast ökat passagerarnes antal, sedan hvar och en numera kan så hastigt och för så billigt pris besöka fasta landet. — Natten emellan den 29 och 30 lemnade tre österikiska krigsskepp Venedigs hamn för att hasta till kusterna af Kyrkostaten, der man fruktade ett nytt landstigningsförsök af de missnöjde den 4 April. I Venedig ansågs ryktet derom för föga mer än ett aprilnarri. — TILLSTÅNDET I KONSTANTINOPEL. Härifrån klagas mycket öfver den dåliga polisen och den osäkerhet som råder derstädes för tjufvar och rånare. Nästan öfverallt ser man reparationer på lås och reglar. Ingen tror sig säker, och de rikare ställa hela nätterna vakter kring sina hus, och på flere ställen i stadens grannskap gär man icke till sängs uten fruktan attom nåtten blifva öfverfallen och utplundrad, lycklig om man slipper undan med lifvet. Nattliga inbrott i boningshus och meagasiner äfvensom personliga öfverfall på gatorna hafva i betydlig grad tilltagit. Många erhålla bref med hotelser och tvingas att mot betydliga summor köpa sig lösa. Tjufbandens fräckhet öfvergår allt. Polisen söker väl uträtta något, men detta bjelper icke. De flesta tjufvarne gå fria. En förordning, som förbjuder att 2:ne timmar efter golnedgången visa sig utom hus är af lika liten betydelse. Hela Konstantinopel eger icke någon gatuupplysning. Polisen eger icke någon kännedom om innevånarnes antal, yrke etc. och en dylik är ej eller möjlig, då en mängd. geator finnas utan namn och intet hus är numereradt. Derföre existerar här en så oerhörd polisvexation eller rättare penningeutpressning. Vid hvarje flyttning fordras polisens tillståndsbevis, som betalas med 20 till 60 turkiska piaster. Naturligtvis är det mest fremlingar, som drabbas af detta påbud och man frågar med fog hvarför legationerna lemna dylika prejerier utan beifran. — Islamismen tillåter som man vet månggifte, men dessutom förirra sig turkarne, likasom andra österlänningar, på mångfaldigt sätt i afseende på de äktenskapliga förhållanderna. Vid dörrearne af krogar och simplare värdshusen ser man dagligen dessa qvinligt lockiga ganymeder, hvilkas skamliga födkrok är, man kan nästan säga offentligen tolererad, så att nästan icke ens något turkiskt bröllop firas, utan att dessa gossar hemtås för att med sina lättfärdiga dansar roa gästerna. Afven en mängd allmänna qvinnor finnas och tolereras samt betala till och med en skatt för sitt yrkes bedrifvande. Trots detta har likväl för några år sedan en förordning utkommit, som innehåller att den, som blir erteppad hos någon allmän qvinna, skall häktas och föras likt en förbrytare genom staden till arsenalen, till polischefen i Pera och Galata, hvarest de måste erlägga en plikt. ; da dt he RR