Aftonbladet – 20 april 1846, sida 1

ges skärgårdsoch kust-försvar, och sedan vårt dåvarande amiralitet, af inrotad smak för de stora, seglande och beqväma linieskepper, icke visade någon håg att befatta sig med skärgårdsfartyg, ehuru de, då som nu, icke kunde neka till nödvändigheten deraf, uppträdde år 1747 den snillrike artilleriöfversten, sedan fältmarskalken A. Ehrensvärd, och uppgaf en sinnrik plan för Sveriges skärgårdsoch kustförsvar, medelst inrättandet af en grundgående roende oci seglande skärgårdsflott2, alldeles skild från den djupgående linieskeppsflottan, som med en befälhafvare, hvilken kände kriget till land-, borde agera i skärgården och längs kusten i förening med landtarmen och efter samma strategiska grunder, hvarföre ock den kallades armens flotta. Denna Ehrensvärds försvarsplan blef af Konungen och Rikets Ständer gillad och påbörjad år 4736, och alltsedan hafva Sveriges kuster, ehuru hotade, aldrig blifvit härjade). ) Likväl kom armåns flotta, enli å slut, icke så lätt till stånd, ty slanden och det gamla linieskepps-iotresset ville icke gilla Ehrensvärds djupa och patriotiska plan, och-stretade då som alltid mycket deremot, och vid den påföljande riksdagen 4766 lyckades örlogsintresUppläst genom sekreta utskottet, få armens flotta nh gårdsflottan på gamla, larna och olyckliga sättet åter förenad med linieskeppsflottan (ej olik sammanslagningen, som skeide år 1824). Men frukten deraf visade sig snar; ty amiralitetet intresserade sig så litet för skärgårdsfartygen, att alla arbeten dervid blefvo hvilande och redan hbalffärdiga fartyg på stapelbäddarne lemnades åt förruttnelsen. — Detta väckte naturligtvis mycken uppmärksamhet, och, efter mognare besinning vann ändtligen Ehrezsvärds klokä plan fullkomlig seger år 1770, då konungen, i samråd med rikets ständer, för apdra gången skiljde skärgårdsflottan från linieskeppsflottan, och upprättade ånyo armens flotta till en serskild corps, hvilken, såsom dess krigshistoria nu utvisar, rikligen uppfyldt ändamålet och ätergäldat staten, hvad på armens flowta blifvit bekostadt, vida mera än vår dyra och ol; cklig linieskeppsflotta, och äf ä vekiiga skärgårdsfö och äfven mera än fordna tiders går sförsvar, då linieskeppsbefälet skulle detSN bosörja. ill ytterligare bevis härpå, vilja vi här anfö en del af konung Adolph Fredriks märbrärdigd bref till amiralitetskollegium år 4770, då skär gärdsflottan för andra gängen skiljdes ifrån ör logseller linieflottan, hvilket bref påtagli e drar förhållandet och örlogsmännens ringa ee NG för skärgårdskrig och rodifiottan, — — — Och som dess operatio ( i gen skärgårdsflottans) alldeles bifva ka Me kriget lill lands, fastän de till sjöss blifvs utförde, fördenskull hafva Riksens Ständer tilistyrkt, hvad Wi eder i bifogade Note förständicat ase Oss anmält, huruledes de, i anseende dertiil att allmänhetens meningar uti detta ämne så länge varit delta, för att derigenom lemna densamma ett redigare begrepp, ej velat obemärkt lemna, att då de med deras omtanka gått tillbaka till förra finska kriget (1749, 1720, 4721 och 14743) funnit, att amiralitetet nästan redan för 50 år sedan tillstått, att det ej förstått sig på galerkriget, utan begärt få sända en amiral på Levanten (Medelhafvet; men där finnes icke skärgårdar såsom i Sverige :och Finland) att lära sig det. Efter detta krig styrkte den flaggman (amiral) till skillnad emellan begge flottorne, som under sjelfva skärgårdskriget hade kommenderat skärgårdsflottan, och sist förmälte Riksens Ständer, det Amiralitetskollegium samt den i Carlskrona förordnade Cert-deputation, som uti detta ämne hörde blifvit, medgifvit, att galerkriget fordrade så serskilda kunskaper från örlogsflottans krig, att j öfver dem ej kunde eder utlåta. — Då Wi i anledning af allt sådant funnit, att skärgäårdskriget alldeles är ett landtkrig, och således bör stå under en generals befäl; sedan flaggmännen (linieskepps-amiralerne) på förbemälte sätt befälet sig dermed afsagt, så hafva Wi ansett Oss med all säkerhet kunna i nåder vidtaga Riksens Ständers här förutnämde underdåniga tillstyrkan. — Kronan vinner derigenom ansenlig besparing, ingen lag kan sägas vara rubbad. och emellan tvenne flottor uppväckes en ädel täffan, som i alla länder högre skattas än den lilla summa Stockholms eskader kostar mer än tillförne c. c. Cc. Stockholm i Rådkammaren den 9 Januari 1770. ADOLPH FREDRICK. C. Carlsköld.v Den i det Kongl. Brefvet åberopade not var så lydande: — — — Wi hafva derföre fäst Wår omtanka vid armåns fordna flotta, och som den på långt när ej är så kostsam, och icke fordrar stort mer än tredjedelen så stor besättning från armåen, som en vanlig galerflotta af lika styrka, så hafva Wi i anseende härtill. ansett denna (armöns) flotta, hvilken fullgör alla defensiva mått i krig, för nyttigare än den förra och fö!jaktligen hafva Wi, utan afseende på annat än rikets försvar, icke kunnat undgå att antaga denna (armåns) flotta för Finland. — Hvad andra frågan angår, kunna Wi cj anse vattnet, hvarpå fartygen flyta, såsom en grundorsak, hvarifrån befälet bör leda sin grund. Denna flotta är en betydande delaf armån; för armåens skull är den inrättad, och på samma principer förer den sitt krig; följaktligen bör den hafva ett befäl, som känner kriget til lands, och sålunda stå under en generalsperson: befäl; — — — ty hafva Wi i nåder funnit god: att nu uppdraga generalen, riddaren och kom. mendören af svärdsorden Ehrensvärd ånyo detti befäl och bringa denna flotta i ordning :— och som densamma under de sist förflutna fem åre: (då den var förenad med örlogsflottar etler a miralitetet) ingen förkofran vunnit och icke ec ler fått i verket sätta de förbättringar, som fun nits nödiga: (så ungefär är det äfven nu å