Aftonbladet – 17 april 1846, sida 3

ARR TE FATT, AVBDV TASS8 It 35? VTIBTBESA VAR 4år. d. 7 April 1846. Producent. MUSIK. Sånger vid Piano af 1lsidor Dannström. Op. 15. Häft. 7. — Stockholm, Hirsch, — Pr. 1 rår bkoa. Hr Dannströms sångkompositioner i allmänhet ega ett förtjenstfullt drag, som man äfven uti närvarande arbete finner tydligen utprägladt: de hafva nemligen en bestämdt markerad fysionomi, som vid första anblicken öppet tillkännager hvad man af dem får vänta, och hvad ieke. Man finner ej tankens, känslans djup, ej fantasiens högre flygt hos hans sångmö, sora öfverhuvud alldeles icke trifves bland idealiska drömbilder, utan endast i solida, civiliserade sällskaper af ton och konduit — men deremot undgår man ock anblicken af detta fåfänga sträfvande efter sublima tankar, efter grandiosa inspirationer, hvarifrån åtskilliga tondiktare ej förmå lösgöra sig; ref. åtminstone erkänner gerna, att ban hellre ser prosaiska ämnen behandlade med takt och esprit, än poetiska, med saknad af dessa nödvändiga egenskaper. Hr D. ådagaligger onekligen mycken takt i sitt sätt att drapera sina i sig sjelfva ej serdeles betydelsefuila ide:r; och deras vexlande nyanser, som -merendels troget åtfölja textordens, röja ofta esprit, om ock ej djup, uti uppfattningen. För öfrigt är hans styl elegant, flytande, ehuru ej alitid fri från ett visst koketteri, hans vändningar otvungna och konseqventa, och det hela bär stämpeln af en. anspråkslöshet, som svårligen tillåtev någon att tillsluta sitt öra för det galanta språk, som klingar från hr Dannströms lyra. 7 Närvarande häfte. innehåller 5 sånger, samtligen tillhörande salongsgenren, hvilken, såsom ofvan antydt, hr D. företrädesvis kultiverar: Såsom bäst lyckad anser. ref. J4 2 (Här vill jag dö med dig,), som i likhet med de flesta öfriga styckena eger god rytbm, samt, i olikhet med dem, ett intressant och väl utarbetadt ackompagnement. — JM 4: Vore jag blomman, är en väl hållen, småtäck chanson,. Pöemets erotiska karakter förvandlas i tonerna vwisserligen blott till ett lätt galanteri, och skaldens åtrå att få dö för den hulda Mathilda tyckes ingalunda delas af kompositören — dock; dermed får man ej vara så noga i våra förnuftiga tider, i hvilka man endast dör för egen räkning. — För öfrigt skulle detta stycke vunnit på ett varieradt ackompagnement till de serskilda kupletterna. — Uti Barcarollen (M 5) fiana vi en mollmelodi, som icke saknar sydländsk färg och för öfrigt är rätt flytande och behaglig. I 4:de takten från slutet skulle Gmoll-barmonien bättre hafva inträdt efter sista fjerdedelen i sången, än samtidigt med densamma, såsom nu är fallet. — Uti Hösten, (JV 4) se vi den kulna Oktober lifslefvande för oss, dock ej i den melankoliskt-poetiska dager, hvari ett romantiskt landskap visar oss honom, utan snarare i den mindre intagande gestalt, hvarunder han presenterar sig inom Stockholms murar. Förf. har i denna komposition lyckats mindre, emedan han gått utom sin sfer; detta kan imedlertid gerna förlåtas, emedan det högst sällan händer honom. — M 5: Linquie:udep, består af 2:ne satser, hvarutaf den första är en mycket rolig parodi på de nyfrånska romansernas preciösa och koketterande väsende. Sedan författaren nogsamt gisslat denna dårskap, öfvergår han till ett Cantabile, hvilket visserligen påminner något om Brendlers bekanta Amanda, men som i alla fall och äfven der det afviker från sin förebild, är ganska behagligt. Sisom en pikant blandning af skämt och allvar, tro vi alt detta stycke ej skall förfela sin effekt, då det utföres i behörig öfverensstämmelse med denva sin dubbla karakter. Mot satsens renhet i dessa sånger är, med ett par smärre undantag, ingenting att anmärka; och för öfrigt anser ref. verket i det hela taget kunna räknas bland de bättre produkterna: inom dess sfer, och således böra ega framgång hos den publik, för hvilken det blifvit beräknadt. —Uu— etats—ÅAA— LL 4 MM NYTT FM OR vete ene YR TTR ERT DEt SR TER