Aftonbladet – 16 april 1846, sida 2

AXEL OXENSTJERNAS TANKAR OM NÄRINGSFRIHETEN. I den stunl denna så högst vigtiga fråga är föremål för öfverläggningar i Konungens konselj, kan det vara skäl att återkalla i minnet hvad den störste man, som ännu sultit i en svensk konungs rådkammeare, Axel Oxenstjerna, tänkt och yttrat i detta ämne. I det märkeliga memorial till rikets råd, dat. Frankfurt am Mayn d. 8 Oktober 46533, i hvilket denne oförliknelige statsman framställt sina tankar rörande Sveriges försvar, skalteväsende, näringar, handel m. m. läses bland annat föl ande: Ändock den införde bandelsordinantien hade sina skäl på den tid den gjordes, så är likväl nu klart och ögonskenligt, att handeln är derigenom förminskad, såsom den der alltid älskar frihet: — efter som städerna ej heller deraf växa, att en man, två eller tre, bafva näring allena och sätta köpet, utan Ullväxten kommer af folksens myckenhet och sammanlopp och deriveras derifrån på alla stadens ledamöter; hvarföre ock största delen af embeternas skrån, och deras stränge leges, särdeles med de fåfänge omkostnades, borde remitteras. — Saltlicenten vore bättre att afskaffa, emedan undersåtarne derigenom lida, och fiskerierna ligga neder: Stora sjötullen borde tagas ur arrendatorornas händer, och i allmänhet zådana arrenden ju förr ju hellre afskaffas. — Med kopparhandeln är ingen bättring att förmoda, så länge denna handel dirigeras under kronas namn och på dess vägnar. Bäst är att kronan sätter sin profit i en riktig tull och gifver handeln i undersåtarnes händer. Jag ville ej heller ogilla, ställer dock till Regeringens och Rådets samt deras, som vederbör, godtycke, om icke i Stockholm allmänneligt nyttigt vore, att en fri marknad för inländsk och utländsk adel, prester, borgare cch bönder måtte anställas, och en beqväm tid om året dertill förordnas, åtrainstone på 44 dagars eller 3 veckors tid, helst sist i Augusti eller först i September månad. Jag vet väl att nigra få krämare i Stockholm skola säga deremot; skall ock synas som den fria handeln emellan främmarde: och landtmannen skulle försvaga borgerskapets näring; men den som saken med förnuft anser, utan passion, och skådar icke en, två eller tre borgares, utan hela