Aftonbladet – 16 april 1846, sida 1

LÄROVERKSFRÄGAN: GYMNASIERNAS BETYDELSE I VÄRT LAND elt ord med afseende på den förestående skolreformen. (Slut från AZ 82) Här är icke fråga om, att bekämpa lärdomen. Ingen sätter derpå större värde, än insändaren. Lärdomen må vara rå eller sannt humanistisk han roå uppblåsa eller ödmjuka sina dyrkare, han gagnar ändå genom sina resultater. Här är endast fråga om, att icke lägga lärdomer som hufvådsaklig grund för befordran inom kyrkan; ty kyrkan hvilar på en annan bas och dess behof tillfredsställas icke af blotta lärdomen. Joom kyrkan heter det, som stiftaren sagt, jag tackar Dig, himmelens och jordens hberre,zatt Du hafver detta fördolt för de visa, och upperbarat för de fåkunniga. TLirdomen har endast negativa anspråk inom kyrkan. Må presterna inhemta sin tids alla kunskapsskatter. men när dessa äro inhemtade, återstår hufvudsaken, hjertats enfald, kärleken till återlösaren och hans återlösta, gåfvan att tala, bedja, betrakta den brinnande ifvern och striden att verka för Guds rike). Insåndaren bekänuer öppet, alt han till icke obetydlig del skrifver kyrkans förfall, sedlighetens försvinnande, brottens tilltagande på deras räkning, som genom sin lärdom och sina betyg blifvit befordrade inom kyrkan, icke så, som skulle det lägre presterskapet, som genom tjenstgöring inom kyrkan vinner en. sen befordran, i detta hänseende stå så långt framföre det högre presterskapet och lärdomspastoratens innehafvare, utan så, att befordringen på grund af lärda förtjenster till kyrkans förnämsta platser spridt en köld för rent kyrkliga och: apostoliska förtjenster och bland hela presterskapet gilvit en ton, bvilken skärande afbryter mot dena id af en prest, som Christus och hans apostlar genom bibeln låtit komma till vår kunskap. Det har dock — må de besinna det, som arbeta mot pauperismens öfverhandtagande och på fängelsernas och korrektionshusens förbättrande, kommit derbän i våra dagar, att de, som i roten skulle afskära lasterna, fattigdomens och brotens alstrare, icke befordras till sina embetena efter förmågan att med det lefvande ordets förberedda predikan röra, omskapai och förbättra -menniskornas hjertan, utan efter med! nycken konst och möda utarbetade disputaioner på latin, efter upplästa och förhörda exor i en stor mängd vetenskaper. På z ffcan vestämmer man den lärdoms höjd och djup, om skall utrota lasten, intränga i armodets och åhetens hemvis: och omskapa dem, och glömner derv.d, att det ligger i lirdomeås natur tt vara aristokratisk, att skilja sig från massan eh med en viss ovilja och förnämhet betrakiz aängden. Det är nästan omöjligt för den tär0, som ej. betraktar sin lärdom med P.uli! gon såsom något mycket litet, at: försätta sig den fattiges och den enfaldiges lige, att förå sig att uppoffra något för bonom. Derföre er man också lärdomspastoratens innehafvare ;fva mest med de rika och ansedda, och ej erna vilja sitta till bords med den fattige eller vila under hans tak. Och i afseende på pre) Oratio, meditatio och tentatio.