Aftonbladet – 15 april 1846, sida 2

land. Alfred sjönk vid detta meddelande ned på stolen och betäckte ansigtet med begge händerna. Läs,, bad Felsman, i det ban räckte honom ett från fru Wohblland erhållet bref. Det innehöll följande: Sörjen med mig, men beträden icke nu min sorgeboning. Vår arma Helena har för en timma sedan dukat under för koleran, oaktadt all använd läkarehjelp. Jag vågade icke betaga henne den ljufva tron, att det skett i följd af smilta vid baronessans sjuksäng. Denna tanke höjde benne öfver alla kroppsliga qval. Jag dör, ropade hon i sista ögonblicket, för-onad med: mitt sorgliga öde. Aifred skall nu kärleksullt tänka på mig. Och Alvina, min syster, nedstiger till mitt möte på en lätt sky, — hon sträcker sina armar emot mig. t Den trogua vårdarinnans bref slutade med dessa ord: ,Salighetens förklaring efter så mycken smärta och jemmer sväfvar nu öfver den afsomnades leende drag, och svaret på den stora frågan: hvarföre detta outsägliga lidande?, gilfves häst i de tårar, som Sammbruchs innevånare fälla öfver sin välgörarinna. oo Hennes verk skall icke falla till stoft, såsom hennes dödliga hydda,, sade Felsman med rörd stämma, då Alfred läst brefvet, och denne, anande hans beslut, tryckte gråtande hans hand. — Utörandet följde snart på föresatsen, med den välsignelse, som alltid kröner ett ädelt verk. SLUT, — MoDELL AF MÅNEN. Hofrådinnan Wittc