Aftonbladet – 15 april 1846, sida 1

fE ESR oo I TE ft OSTI. ST RE EK TT PP TSV än, såsom ett sednare Dagligt Allehandas förmälande innehåller, det vara sannt, att icke Helgeandsholmen, men Kyrkbolmen, vore utsedd för museum; så kan ju det ej hindra samme Insändere, att från undre sidan. af lyckans bjul; der han finner sig. alldeles hemmastadd, ännu en gång bjuda allmänheten till sitt .inre, att derifrån, och utan äfventyr för deras personer af det ofvan stadnade bjulet, medan solen bländar Allebanda, kasta ur natten en blick på Helgeandsholmens herrligbet, sådan naturen hade unnat den åt konsten. Men kring insändarens lilla bus skall städas. till denna högtid; och han beder om förlåtelse tatt han derföre nu till en början, och i läsarens åsyn måste utföra något soptingsbestyr mot det sköna och befängda som kommit med Allehanda från verldens ändar. Ty författaren i Dagligt Allehanda var till Norra Amerika att hemta storartade byggnadsi planer, ehuru väl det icke blifvit allom bekant, att Iden sköna konsten ännu slagit sina bopålar ned hi nya verlden; men visserligen det at liniern, långa såsom stater, skära der naturen rakt öfTver berg och backar och vatten, på landtmätarvis i sköna stycken. Han kom hem till Stockholm och såg nu Ider ej annat än långa inier, och symmetrin. I för bufvudstadens försköning). Att om deit2, som är allt i hans storartade plan, få behörig kännedom, måste vi på utfarter med författaren; men, för att icke tappa bort bans person, under vägen, låtom oss först taga några märken på huru han är klädd: Se då här öfverrocken:sHade hvarje byggnad,som rest sig, varit så underkastad.det offentliga omdömet och en allmännare granskning, som vårt tillämnade Riksmuseum, så är att förmoda, det ögat fått njuta af en hufvusstad af helt olika utseende än hvad som nu på llångliga tider framåt kan bli en möjligbet. Ett intendentsembete ) är dertill icke tillräckligt, lika THitet som allmänna anslag., : Och närmare inpå personen denna klädnad: Han har redan längre tid tillbaka (förstår sig) — för sig uppgjort en allmän plan för begagnandet af de utmärktare af hufvudstadens lokaler, archaitektoniskt a seende, och han går att, på grund af dessa beräkningar, anvisa den plats han anser för ett museum lämpligast. För att så noga vi behöfva få reda på dessa två plagg, måste vi, med anledning af det första, fråga Ailebanda: hvad har det offentliga Jomdömet och en allmännare gransknings af vårt tillämnade riksmuseum förmått uträtta 3); eller hvad kan deraf vara att vänta för hufj vudstadens utseende?, Svarar Dagligt Allebanda måhända: att vizsten är 300.000 rdr på den icke försiggångna grundläggningen å Carl XIII:s torg, och frigåendet, derizenom, från skammen för landet, att det skulle bafva företagit ett arbete, som måste; paf skäl som byggnadskonsten redan länge kännt, misslyckas ? 3 — M-.n detta vore då en alltför negativ fördel, för att kunna, ehuru högt den låter, särskilt glädja konstens vänner och gifva glans åt hufvudstaden; och vi vänta derföre här en närmare tydning. a. : Skörtena af samma plagg äro deremot klara och rena; de säga: pett intendentsembsete är dertill icke tillräckligt, lika litet som allmänna anslag,. Ty värr! Och förra hälften af denna mening lärer fullkomligt förklara den sednare. Men hvarföre är ett intendentsembete icke tillräckligt att göra något för, om det dock skulle förmå att göra allt cmot? ? Se vi sedan jemväl på lifrocken, så fisna vi: architektoniskt afseende, och beräkningarn. Vi skulle deraf nästan håfva tillräckligt för att glädja oss af allt hjerta, -det äntligen en riktig öfverintendent också i Sverige funnes: en man som begrep något.af architekturen: som hade byggt; med ett ord: en man med bjerta och kunskaper för den sak, hvarmed han befattar sig inför allmänheten och för dess räkning. Ja, man skulle glädja sig! — så framt ej olyckan velat, att äfven denne är en som säger: plan är ettoch utförande elt annat; en, nemligen, som icke synes anse sllmänheten nog förståndig för att veta, det prat är ett och kännedom ett annat. Författaren förklarar också straxt, att någon vederläggning i detaljer och beräkningar (sie!) kommer -så mycket mindre i fråga, som hvad som framställes, mera är elt uttryck af medborgaren, än af architekten;till ingående uti en diskussion af dylik natur (?); dertill måste han frånkänna sig den mera speciela förmågan. Men man hade i gamla tider trott, att för byggnader behöfdes grund 5): man trodde, att hår man gjorde -upp en plam,, så behöfdes, inom hufvudet, något för den-attstå på: Detta måste likväl vara falskt, som man nu kan träda upp med byggnadsplaner; endast man har nog förmätenhet att se ned till utförande!, såsom låge det hos tjens:eandar, dem hvarje uyck, hvarje enfalld befallde. ) Är det väl en höflighet, nu mera, att icke säga: öfverintendentsembe:e ? . ) Ios. å sin sida skall imedlert:d vara nöjd, om Allehanda kan. med utgången visa, att han ej deltagit i ett skuggspel. N ) Se början af art. V. ) Derutinnan har ins. stark auktoritet, äfven från sednare ålder att stödja oss vid; ty de skommitterades, i allmänhet mycket upplysinde utJåtande säger, hvad han redan på ett annat ställe